Clara Kristiansen: Jag lider med kungafamiljen – de ska inte behöva umgås med de här människorna

Ett av de främsta uppdragen den svenska kungafamiljen har är representation. Det innebär, något förenklat, att träffa olika personer och sedan ta bild med dessa personer. Dessa bilder ska sedan läggas ut på Kungahusets Instagram och tryckas i olika branschtidningar ingen läser.

Ständigt är det någon ny generaldirektör, landshövding eller professor våra monarker ska skaka hand med. Det förefaller vara ett så repetitivt arbete att jag börjar oroa mig för förslitningsskador i deras handleder. Några av alla dessa möten kan man visserligen bli lite avundsjuk på: Jag hade velat träffa svenska fotbollslandslaget och jag hade gärna bytt plats med Silvia när hon ska julmysa med Tyska damklubben. Detta trots att jag inte identifierar mig som vare sig tysk eller dam.

Den absoluta majoriteten av Instagraminläggen bevittnar jag dock med skräckblandad förtjusning. Skräck över att någon behöver utstå detta, förtjust över att denna någon inte är jag. Det spelar ingen roll hur luttrade högheterna är i att bjuda på ett övertygande smil. Flera gånger är det smärtsamt uppenbart hur lite de trivs med sin livslott. Det märks på deras plågade ögon, det beror på deras sällskap.

Det finns helt enkelt vissa grupper som ingen ska tvingas umgås med, statlig representant eller ej. Till dessa hör bland annat:

Vad kallar man en person som redan i High School vinner pris för att ha utvecklat en metod för att avlägsna koldioxid ur havet? Glasögonorm. Vår stackars kronprinsessa måste varje år gå på nördkonventet Junior Water Prize som är en sammankomst för personer mellan 15 och 20 år som aldrig blivit bjudna på en fest.

Kungen är kanske Sveriges kändaste scout. En titel som inger lika mycket respekt som att vara mest världsvan i Teckomatorp. Scouter känns igen på att de älskar klappramsor och i tid och otid berättar att man faktiskt kan äta älgört. Något man inte kan är däremot att ha trevligt tillsammans med en scout.

I ett svagt ögonblick bestämde jag mig en gång för att läsa Alexander Pärleros litterära verk Framgångsboken. I den skrev han på ett ungefär ”Varför skulle man någonsin vilja gå ut och dricka öl med polarna när man kan stiga upp 05.00 dagen efter och ta en löprunda i stället?”. Det är ett helt sinnessjukt resonemang som verkar återfinnas hos nästan alla entreprenörer. De är besatta av att gå upp okristligt tidigt, nätverka oförhämmat och att ge obegripliga tips som ”investera i dig själv”. Dessa människor går inte att samtala med, deras kritvita tänder är det sista du ser innan du tvingas lyssna på deras TED Talk.

Det är väl säkert bra att vi har militärer och många av de är säkert modiga, osjälviska människor som värnar om freden. Men visst har också oroväckande många något lätt maniskt i blicken som gör att man inte 1. Tycker att de ska bära vapen 2. Vill stå bredvid dem? Som att detta inte vore nog sitter deras kepsar jättekonstigt.

Jag ömmar för kungafamiljen, det gör jag. Att varje vecka behöva posera, försöka konversera och ens beblanda sig med dessa personer kan inte vara lätt. Det går inte att förebrå dem för att deras leenden inte alltid känns äkta. Denna påtvingade samvaro hade kunnat göra vem som helst till en ofrivillig monark.

Foto: TT