Lena Olin i tårar efter händelsen i SVT:s direktsändning
Det har regnat guldbaggar under kvällens 60-årsjubileum på Cirkus i Stockholm.
Prins Daniels tal på Guldbaggegalan
Och först ut att tala och presentera filmåret 2024 var prins Daniel.
– Ja, vi har ju alla varit med om det där ögonblicket. Då filmen är slut, musiken börjar spela, eftertexterna börjar rulla och det är en aning svårt att resa sig upp. Ridån går ihop, ljuset i salongen tänds och lite motvilligt strömmar vi ut tillsammans med de andra, ut i den så kallade verkligheten. Kanske kisande mot en ovälkommen sol. Och vi är inte längre samma människor själsligt. Någonting inom oss har för alltid förändrats, sa Daniel och fortsatte:
– Vad är det som ger filmen dess märkliga förmåga att förvandla oss? Jag gissar för att i filmen, när den är som bäst, då möts alla konstarterna, teatern, litteraturen, måleriet och musiken och tillsammans gör den filmen oemotståndlig. Och det är ni med era särskilda talanger som skapar detta i ert arbete med att förena filmen med konstarterna till en ny, unik enhet som utvecklar en kraft så egen, så enorm att den som sagt kan förändra oss som individer.
VIDEOS FRÅN all
Lena Olin i tårar i direktsändning
Strax efter klockan 21 var det dags för Gunilla von Platen att dela ut hedersguldbaggen. Vinnaren blev den hyllade regissören Lasse Hallström.
– När vi ska göra fler filmer så ska vi visa hur det ska göras. Och hur ska det göras? Det är ju då jag tror man måste vara ärlig. Jag vill ju hemskt gärna både roa och beröra. Roa går ju bra även om man inte kan film. Men ska man beröra då måste man ju vara autentisk. Och det är svårt att fejka autenticitet, men det går. Och det är det som är tricket för en bra filmskapare, att kunna fejka sanningen, säger Lasse i talet och vänder sig sedan till Lena Olin.
– Jo, jag måste berätta om [Ingmar, red. anm] Bergman, som jag fick ett brev från via Lena. Han skrev ett brev till Lena: "Hälsa Lasse att han ger fan i att åka till Amerika, till den där köttkvarnen. Han kommer aldrig ur den.". Och jag vet ju inte det, utan jag kastar mig rakt ner i själva kvarnen. Och jag har legat där och sprattlat och den har malt och malt. De är ju mycket större kvarnarna i Amerika. Jag tror jag slank ur obemärkt.
I publiken sågs en road, men framför allt berörd, Lena.