Artisten Sabina Ddumba: "Min mamma lämnade oss"
Hon har kallats Sveriges svar på Mary J Blige, och nu är hon Scoretts frontperson i deras skokampanj. Ärligt talat kunde de knappast ha valt en sko-galnare person än 24-åriga artisten Sabina Ddumba.
– Jag älskar skor och har absolut över 50 par. Sneakers till största del. Massor av dem ligger i en stor svart säck för garderoberna är överfulla. Nu är planen att skaffa bokhyllor för dem. De kan ju vara ganska vackra, säger hon medan hon sätter sin lunch i mikron.
Sabina har sjungit med Katy Perry i ”Walking On Air”, samarbetat med svenska artister och hennes singel ”Effortless” har spelats i Greys Anatomy. I höstas kom hennes debutalbum och hennes version av Uno Svenningsons ”Vågorna” från Så mycket bättre blev programmets mest spelade på Spotify. Hon är precis hemkommen från en turné men att sjunga var inget hon drömde om som barn.
– Sången var inte i fokus för mig när jag växte upp – det var dansen. Jag var ett barn med mycket energi som dansade, spelade fotboll, basket.
Men hon sjöng även i skolkör, var med i Tensta Gospel Choir från 14 års ålder och sydde egna kläder. Det blir så när ett kreativt barn mest ärver kläder från sina syskon men samtidigt försöker skapa sig en egen stil. Det var full aktivitet hemma i lägenheten i Fisksätra där hon växte upp med sju syskon och föräldrar med rötterna i Uganda.
– Det var nog bland alla ärvda kläder jag lärde mig att sätta ihop outfits: ”Om jag tar min systers jeans, och brorsans tröja, de skorna och den jackan så kanske det kan bli snyggt.”
Klädkreativiteten bar onekligen frukt och ledde till att hon 2016 blev utsedd till Årets Bäst klädda kvinna på Elle-galan.
– Jag har egentligen inte koll på modet, jag har aldrig läst tidningar för att få veta vad som är inne. Men jag tycker det är kul att klä sig snyggt, jag har ett sinne för det och jag har inga no-no:s.
Favoriterna just nu är kostymbyxor och ett par kritstrecksrandiga mysbyxor även om hon ”bor” i sin morgonrock när hon är hemma.
– Men jag kan ju se tillbaka på plagg jag haft och känna, att det där skulle jag aldrig ha tagit på mig i dag. Jag hade till exempel en skinnjacka med extremt oklar färg i typ brunlila, jätteful! Den hade jättehög krage, muddar och jag älskade den. Jag var 14 år och tyckte att jag hade stenkoll!
Nu bor Sabina i en lägenhet i Vårberg, där guldskivorna hänger framme, nattduksbordet täcks av böcker som vill bli lästa och kylskåpet frontas av apelsinjuice. Får hon inte det på morgonen rusar hon raka vägen ner till affären om så i pyjamas.
Sabina skrattar mycket och ofta, och medan vi pratar ställer hon motfrågor så intervjun mer liknar en vanlig konversation. Denna spontana och orädda sida har tagit henne långt och hon erkänner att hon aldrig har prestationsångest inför konserter eller livespelningar.
– Nej, jag tror att jag väljer att inte ha det. Jag är lite stolt över att jag så ofta har gått på magkänsla – så ska jag göra! Och blir jag irriterad, eller något är fel så säger jag det. Jag är väldigt tydlig men också en känslomänniska. För mig är det viktigt att prata om det, och inte stänga in det, eller låtsas att allt är bra. Då staplas det bara på hög och blir kaos.
Det blev det under uppväxten när hennes mamma valde att lämna den stora familjen och flytta tillbaka till Uganda. Kvar blev Sabinas pappa ensam med åtta barn.
– Jag var åtta år och på väg att bli en egen person med eget tycke när hon alltmer började åka fram och tillbaka mellan Sverige och Uganda. Till slut var hon mer där än här och sedan slutade hon komma. Mamma lämnade oss.
– Det var jättejobbigt! Jag var ledsen över det jämt. Om hon inte hade åkt hade jag varit en annan människa, men jag lärde mig att gilla läget. Min mamma är inte är mycket för att prata. Det är väl därför detta har blivit ett problem. Annars hade vi ju kunnat försöka förstå och fått frid.
För inte så länge sedan var hon i Uganda på jobb och gjorde en spelning. Då satt plötsligt både mamma, mormor och kusiner i publiken, något som kändes både konstigt och underbart.
– Det var ju egentligen helt galet! Insikten att jag har träffat dem när jag var jätteliten, att ha sett dem på bild, och så sitter de där. Det gav så sjukt mycket energi och var starkt empowering.
Men den hon ringer när det krisar, den som alltid finns där och som är henne mest nära är pappa.
– Vi är väldigt lika som personer, både i utseende och sätt. Jag är en kvinnlig version av honom, skrattar hon. Vi tänker likadant och om jag fastnar lyckas han få mig vidare. Han är alltid med, hejar, stöttar och är så stolt över allt jag gör. Det är kul.
– Jag hade en spelning på Cirkus nyligen och han frågade som vanligt: ”När ska vi komma?” Det spelar ingen roll om han har sett samma spelning med exakt samma sånger fyra gånger. Han kommer, and I love it!
Läs mer: Här är årets sommarpratare 2018 – se hela listan!
Foto: Stella Pictures, Scorett