Herman Lindqvist: "Oscar II uppskattade hjältemedaljen mest"
Oscar II hade efter ett långt liv dekorerats med ett 60-tal ordnar och medaljer – bland dem kung Kamehameha av Hawaiis storkors och utmärkelser från Siam, Japan och Persien, ja även något som heter ”Monegaskiska Karl den heliges orden.” De flesta av dessa utmärkelser var symboliska gåvor som statschefer ger varandra för att visa respekt för en kollega och stärka vänskapen mellan länderna. Den kanske ivrigaste bäraren av ordnar och kraschaner var den siste tyske kejsaren, Vilhelm II. Han kunde en vanlig vardag ha sju kraschaner på uniformsrocken.
Av alla kraschaner, kedjor och storkors i guld, rubiner och diamanter som Oscar kunde hänga på sig var det dock en liten oansenlig medalj med band i franska trikoloren, som han var mest stolt över. Han lär ska ha sagt att den var den enda utmärkelsen som han verkligen gjort sig förtjänt av. Det var det franska livräddningssällskapets guldmedalj. Den bar han nästan alltid och ofta tillsammans med de finaste ordnarna.
Medaljen fick han efter en hjälteinsats på den Franska Rivieran år 1862, tio år innan han blev kung. En kväll såg flanörerna nära den italienska gränsen vid Rivieran en häst som skenade, kusken hade kastats av och i vagnen satt en skräckslagen kvinna med sina två barn. Hästen sparkade vilt omkring sig. Kvinnan och barnen var i livsfara. Då hade en man plötsligt dykt upp från ingenstans, ryckt åt sig tömmarna och lugnat ner hästen.
Kvinnan och hennes barn var räddade. Därpå försvann mannen spårlöst. Men i lokaltidningen kunde man läsa några dagar senare att räddaren var prins Oscar av Sverige och Norge. Franske kejsaren Napoleon III, kusin till Oscars mor drottning Josefina, såg till att hans släkting den svenske prinsen fick sin belöning. Han blev dessutom hederspresident i livräddningssällskapet. Tre år senare föddes Oscars och Sofias fjärde son Eugen, som av en händelse även fick namnet Napoleon, den ende Napoleon i det svenska kungahuset.
Läs mer: Herman Lindqvist: “Victoria måste vänta på tronen”
Foto: Suvad Mrkonjic och IBL