Herman Lindqvist: ''Drottningens fyrverkeri upplyste världen''
Några av de absolut vackraste rummen i Sverige finns på Drottningholms slott: Drottning Lovisa Ulrikas bibliotek och naturaliekabinett ritat av dåtidens designgeni Jean Eric Rehn, som formade många av epokens byggnader, inredningar, möbler, kläder och vackra föremål.
Alla upplysta personer under 1700-talet var tvungna att äga en naturaliesamling. Lovisa Ulrikas samling var naturligtvis den största och mest magnifika. Carl von Linné kallades in för att katalogisera samlingen och det blev ett verk på över sjuhundra sidor. Allt skulle med Linnés ord bilda ”Ett fyrverkeri som upplyste världen.”
En riktig naturaliesamling var ett slags kuriosasamling av märkliga uppstoppade djur, stenar, snäckor, torkade växter och mineraler från hela världen inköpta i Egypten, Nordamerika och Holland. I drottningens samling fanns också mycket makabert som exempelvis fostret av Lovisa Ulrikas eget första och dödfödda barn. Det låg i sprit, dolt bakom ett skynke för att inte gravida kvinnor som råkade passera skulle bli chockade och själva få missfall. Där fanns även ett handavtryck i gips av en jätte, samt en vaxdocka föreställande den polske kungen Stanislaw Leszczynskis dvärg Bébé i naturlig storlek. I samma länga i slottet förvarades drottningens förnäma mynt- och mineralogiska samlingar i specialgjorda eleganta skåp, ritade av Carl Hårleman.
VIDEOS FRÅN svenskdam
Drottningens samlingar är dessvärre numera splittrade på många olika håll. Men inredningarna finns kvar som konstens tempel. Lovisa Ulrika, som med tiden, i kampen mot sonen Gustav III, blev världens grymmaste svärmor, var innan dess hyllad som en av Sveriges mest lärda kvinnor. Hon talade fyra språk och lärde sig dessutom engelska bara för att kunna läsa nyutkommen engelsk litteratur. Hon studerade matematik och kommenterade böcker och världspolitiken i brevväxling med bland annat filosofen Voltaire. Dessutom kunde hon spela clavecin vid slottets konsertkvällar. Hon grundade den första akademien, Vitterhetsakademien, och kallade in utländska teater- och operasällskap. Ingen svensk drottning gjorde lika mycket för kuluren som hon. En femtedel av alla hennes inkomster lades på kulturen.