Herman Lindqvist: Greven som slapp tortyr – med hjälp av ett läkarintyg
Dagligen kan vi läsa ohyggliga skildringar om tortyr i många länder, ofta utövad av polis och myndigheter mot misstänkta kriminella och politiska motståndare eller av militärer mot krigsfångar.
Tortyr var helt laglig och flitigt använt i Sverige fram till 1772 då Gustav III beordrade förstörelse av alla tortyrredskap i landet.
Vid den tiden fanns det två tortyrkammare i Stockholm: Tjuvkällaren under Rådhuset vid Stortorget, där Börshuset ligger samt Rosenkammaren där Folkets hus står i dag.
Senaste gången man vet att tortyr används rutinmässigt var 1756 då ett antal adelsmän planerade en statskupp under ledning av drottning Lovisa Ulrika. Samtliga adelsmän torterades, utom greve Eric Brahe, som hade intyg på att han inte tålde tortyr. Han led nämligen av svår reumatism. Han slapp tortyren, men blev ändå avrättad.
Torterades nakna med vatten
Så här gick det till då en av adelsmännen, Johan Puke “förhördes”: “Fången fördes nattetid kl. 12 till pinorummet. Först var han därinne två timmar upphissad med järnkedjor vid handklovar mitt i taket, så att han näppeligen nådde med tårna ner på berghällen, vilken utgjorde botten till en håla af grytform mitt i berget, vilket var golvet till källarn; hålan var så full med iskallt vatten att det steg på mitten av benet; vattnet ditsilade mellan bergsskrevorna och utrann genom en rännil. Den olycklige var helt naken. Efter tvenne timmar kunde han yttra sig, som, om han hade sin bekännelse att göra. men som han ingenting bekände blev han åter nedförd och upphissad likasom första gången.
Efter trenne timmar gav han åter tecken att vilja bekänna. Upphämtad yttrade han dock intet; fördes således ner igen. Denne gången lika hanterad, kunde han intet bliva där mer än en timme – men alla tre gånger utan att yppa något, ej ett ord ditåt, än mindre jämmer; endast märkte kirurgerna att hans livskraft nu började avtyna; när de kände, att ryggbastet blev för kallt, funno de sig föranlåtna att inberätta det han icke utan stundelig livsfara kunde uthärda längre. Då blev han nedtagen och förd till sitt fängelse, skolande nästa natt åter i rosenkammaren, därest han intet innan dess bekände.».
VIDEOS FRÅN svenskdam
Under denna förrättning hade tvenne unga kirurger varit anbefallde att övervaka fångens hälsotillstånd och skulle ansvara för hans liv men även ansvara för att han icke kom för lätt ifrån saken. Men kylan i pinorummet var så stark, att de icke kunde uthärda, ehuru de voro väl klädda, varför de uppehöllo sig i rummet utanför och endast gingo in då och då för att utröna fångens tillstånd. Puke var sålunda ensam i mörkret de långa timmarne; han undslapp med en för alltid bruten hälsa.”
