Herman Lindqvist: ''Inte ett ord om denna dramatiska händelse nådde media''
Kronprinsessan Victoria lever i ett permanent strålkastarljus, varje rörelse bevakas, varje ord registreras, varje klädsel och smycke kommenteras och värderas i media. Så har det varit i över fyrtio år. Ändå verkar hon alltid glad, öppen, trevlig och entusiastisk. Hur är det möjligt?
Hemligheten är hennes nära krets av personliga vänner och de anställda i hovet. Deras lojalitet är enastående, utan den hade Victoria och de andra så kallade kungabarnen för länge sedan kollapsat. Inga bilder har läckt ut från kronprinsessparets eller Madeleines privata fester och sådana har det varit många. Men bakom lojala vänners beskydd har Victoria, som alla andra kunnat dansa, sjunga och leva ut, vilket har varit livsnödvändigt för kronprinsessan.
Det finns speciellt ett tillfälle då vänskapen från vänner och anställda prövades rejält – ingen bröt förtroendet. Det var den 27 februari 2009 på Drottningholms slott. Victoria och Daniel hade förlovat sig och den kvällen hölls en släktmiddag på slottet med Daniels föräldrar och syster, drottningens bror med hustru, Victorias syskon, med dem Madeleines dåvarande pojkvän Jonas Bergström, prinsessan Christina med make och tre barn, två av dem hade sina flickvänner med sig samt kungens syster Désirée och hans farbror samt några till, totalt drygt tjugo personer vid bordet.
Stämningen var glad och kärleksfull, det hölls varma tal, Daniel hälsades välkommen i familjen, skålar utbringades. Plötsligt svimmade Daniel och föll med huvudet i drottningens soppa. Alla blev förskräckta. Han fördes hastigt in i ett angränsande rum.
Livmedikusen grep in. Daniel hade då ännu inte genomgått sin njurtransplantation. De flesta kände inte till problemet över huvudtaget. En stund senare var han tillbaka, lite blek men allt var som vanligt. Det var en ny stark blodtryckssänkande medicin som hade ställt till problem för honom. En tid efteråt genomgick han sin njurtransplantation.
VIDEOS FRÅN svenskdam
Inte ett ord om denna dramatiska händelse nådde media eller spreds som rykte på stan. Alla teg som muren, alla var lojala och solidariska. En sådan lojalitet är svårt att föreställa sig i Storbritannien eller på kontinenten där tyska och franska skandaltidningar har stora konton för sensationella nyheter. Även de svenska kvällstidningarna hade betalat rejält för den här historien som hade hamnat direkt på löpsedlarna troligtvis med uppföljare tre dagar efteråt.
Det är tack vare sådana vänner och anställda som ”kungabarnen” kunnat växa upp och bli normala, trygga människor skyddade av den osynliga men starka lojalitets- och vänskapsmuren.