Herman Lindqvist: ''Något slags midsommar, sa telefonväxeln''

För många år sedan var jag utrikeskorrespondent. Oftast med placering på andra sidan jorden. På den tiden fanns det varken mobiltelefoner eller internet. Samtal till hemmaredaktionen måste beställas genom telefonväxlar, det kunde ta flera timmar innan man blev uppkopplad. När man var på spännande uppdrag kunde det gå dagar då man inte talade med någon i hemlandet.

Efter reklamen: Herman Lindqvist: ”Det är omöjligt”

En dag hade jag varit på ett sådant uppdrag och kom till Singapore för att skriva ut artikeln, ringa in den till Stockholm, ta ett härligt bad och sen en iskall öl. Allt gick enligt schemat tills jag skulle läsa in. Inget samtal. Jag bokade en gång till. Efter ett par timmars väntan ringde växeln. Jag kastade mig på telefonen med min artikel i handen, redo att läsa in. Växeln sa ”There is no answer in Sweden”. ”Omöjligt” sa jag, ”det är Nordens största tidning. Där finns folk dygnet runt”. Nytt försök. Tystnad. Så kom växeln tillbaka.

Hon hade talat med Stockholms huvudtelefoncentral. ”They claim there is some sort of Midsummer…” Jag blev chockad. Jo, det stämde, nu såg jag i almanackan att det var midsommar, med tidsskillnaden var det dessutom mycket tidigt på midsommardagens morgon. Jag visste hur tyst det kunde vara en sådan dag i Stockholm för femtio år sedan.

Vid den tiden kände jag ingen i Singapore. Men jag visste att det fanns en restaurang som hette Copenhague. Dit gick jag. Tomt rum. Stark luftkonditionering gav nordisk iskyla i salen. På väggarna uppförstorade bilder av blonda, leende, vackra danska flickor, svenska skogar och norska fjordar. På ett bord låg två veckor gamla danska och svenska dagstidningar. På menyn fanns sill, köttbullar och jordgubbstårta. Jag tog alltihopa. Plus en snaps, ja, det blev nog två. Iskall öl, kanske det blev två där också, kaffe och konjak. Minst en. Under tiden jag åt och drack läste jag uthungrad på nyheter från Sverige i de gamla tidningarna.

För att få dem att räcka länge läste jag långsamt alla sidor, även dödsannonser och alla andra annonser. Tre timmar senare promenerade jag mätt och ytterst belåten ensam till hotellet i den tropiska värmen. Cikadorna filade på som bara hysteriska cikador kan i tropikerna. Värmen fick skjortan att klibba mot kroppenoch slå imma på mina nedkylda glasögon. Jag kom till hotellrummet, somnade bums.

Ja, kära vänner där fick ni en inblick i utrikeskorrespondentens hårda vardag. Livet var inte alltid en lek, det var en dans på rosor också.