Herman Lindqvist: ''Allt är förbjudet – ingen modern företeelse''

Många föreställer sig att våra tiders förbud för det ena och det andra är moderna företeelser, gärna skapade av regeringar med (s). Men vi svenskar har levt i förbudssamhällen i många undra år. Värst var det i mitten av 1700-talet, under den s k frihetstiden, då inte mycket var fritt. Riksdagen slog fast hur många rätter du fick äta till fest och vardag och serverade på hur många tallrikar (max 3 rätter, 2 tallrikar). Hur många musiker som fick hyras in för en tillställning berodde på om du var adel, borgare eller bonde. Periodvis var det förbjudet i lag att äta importerad sylt.

Efter reklamen: Herman Lindqvist om bråken i kungafamiljen: ”Synd om dem”

Riksdagen bestämde vad man fick ha på sig. Tillåtet mode och kvalitet på tyger berodde på vilken samhällsklass du tillhörde. Kaffe var långa tider helt förbjudet för alla. Tobaksrökning var förbjuden utomhus på grund av brandrisken. Som bonde eller enkel borgare fick du inte ha byxor av siden eller sammet. Då blev det böter direkt. Siden och satin var bara för adeln. Kläder i enbart siden var för den kungliga familjen. En bonde eller borgare fick inte ha pälsar av bättre kvalitet, borgaren och prästen kunde ha pälsfoder i mössan eller som krage. Men så fick en bonde aldrig se ut. Helylle och stickat skulle det vara. Under många år kunde vem som helst gå in till vem som helst under en fest för att räkna tallrikar, antal rätter, musiker och kolla vem som hade siden och sammetskläder, eller hur breda virkade spetsband kvinnorna hade i hår och på kläder.

Alla visste exakt vad som gällde. Det var bara att anmäla direkt. Den som anmälde ”brottslingarna” fick en del av böterna som belöning. En del av restriktionerna, som kaffeförbudet, var för att staten ville spara pengar på ”onödig import”, de flesta andra förbud kom till för att hålla medborgarna på plats. Riksrådet Carl Gustaf Löwenhielm förklarade på ett regeringsmöte att ”inställningen att var och en ska få leva så som han själv har råd till, måste arbetas bort.” Kort sagt: du ska inte komma här och komma bara för att du råkar ha lite pengar just nu! Alla dessa förbud sopades bort då Gustav III kom till makten 1772.