Herman Lindqvist: ''Glad påsk – när då?''

Strax innan påsk en gång för några år sedan träffade vi kronprinsessan Victoria för ett privat möte. Vi gav henne en korg med grant handmålade urblåsta polska ägg och lika många målade ägg av trä, för barnen. Kronprinsessans reaktion var oväntad. Ni kan tänka er hur många små presenter en kunglighet kan få om dagen, år ut och år in. Normalt tackar väl de flesta ganska hastigt, lägger presenten åt sidan eller ger det till någon i uppvaktningen, för att så fort som möjligt tala om det som mötet gäller. Men inte Victoria. Hon är helt magnifik. Hon tog varje ägg, vände och vred på det, kommenterade färger och mönster. Inte ett dugg blasé. Ändå har hon hållit på i många år nu. Alltid lika varm, vänlig och genuint intresserad. En tindrande prinsessa. Vi stegade ut i blötsnön.

Efter reklamen: Herman Lindqvist svarar: Kommer Madeleine att göra en Megxit?

Glad Påsk! När då? Ja, det frågade sig många i min generation för vilka påsken ofta bara förknippades med tung sorg, blötsnö, absolut förbud att skratta, att leka, att ha roligt. Musiken på radion var tung orgel eller högtjutande sopranuppsjungning av några verser ur Bibeln. Samma på tv, alla biografer stängda. Alla måste vara svartklädda. För att lätta upp det hela hade det dekorerats med ett och annat handmålat ägg.

I mycket unga år gav jag mig ut i världen, så långt från mörker och blötsnö man kunde komma. Jag bodde i länder där ingen hört talas om påsken. Ödet förde mig då och då tillbaka till Sverige, världens mest sekulariserade land. Jag är säker på att om man i dag frågar slumpvist utvalda människor på gatan, i synnerhet av yngre årgångar, varför man firar påsk, är jag säker på att en mycket stor del svarar att de inte har en aning, i bästa fall kanske de svarar ”Det är något kristet”, osäkert exakt vad.

Påsken har blivit helgen då en del svenskar åker till fjärran skidorter, många åker ut på landet för att förbereda stugan för sommaren. För kristna utlänningar måste den svenska påsken framstå som den mest hedniska i världen. Det är ett myller av stora och små påskhäxor, harar, kycklingar, kaniner, målade ägg, chokladägg. Affärer, krogar och biografer är öppna som vanligt. Men glest mellan kyrkobesökarna. Bara min barndoms blötsnö finns kvar på sina håll som förr. Men, lite gladare har det blivit. Så man får väl utropa: ”Glad Påsk!”