Johan T Lindwall: ''50 ÅR PÅ TRONEN – kungen är imponerande!''
Kungen, stort grattis! 50 år på tronen är minst sagt imponerande. Men inte ens huvudpersonen själv hade velat att det skulle bli så här många år.
Den 15:e september är det på dagen 50 år sedan vår nuvarande kung blev just kung. Året var 1973 och det var inte alls meningen att det skulle bli så från början. Ni som kan er kungliga historia vet hur det egentligen skulle varit. Vi tar det från början: Arvprinsen Gustaf Adolf, pappa till vår nuvarande kung och de fyra Hagasessorna, hade i januari 1947 varit på jaktresa i Holland.
Hemma i Sverige och på Haga slott fanns den numera stora kungliga familjen. Vår nuvarande kung var inte ens ett år. På väg hem från sin jaktresa valde arvprins Gustaf Adolf att mellanlanda i Köpenhamn för att släppa av några andra passagerare för att sedan flyga vidare.
På grund av hårda vindar så låste markpersonalen fast höjdrodret vid mellanlandningen och när piloten lite senare taxade ut hade varken han eller någon annan checkat av det viktigaste av allt: Det låsta höjdrodret. Planet hann 50 meter upp i luften innan det gick som en projektil ner i marken och alla ombord omkom – även arvprinsen Gustaf Adolf. Det beskrevs som ”en eldboll”.
Hemma på Haga slott fick prinsessan Sibylla beskedet av dåvarande kung Gustaf V att hon nu var änka med fem barn. När Gustaf V dog 1950 tog Gustaf VI Adolf över tronen och 1973 när han somnade in på lasarettet i Helsingborg var det ju arvprins Gustaf Adolf som skulle stått på tur.
Men nu blev det istället rekordunga Carl Gustaf som blev kung Carl XVI Gustaf. Bara 27 år gammal. 50 år på tronen var alltså aldrig menat från början. Det var ju hans pappa Gustaf Adolf som först skulle varit landets statschef. Före vår nuvarande kung. 50 år, som sagt, oerhört imponerande lång tid.
Tänk er själva: Vara Sveriges i särklass mest offentliga person och göra samma jobb – dag ut och dag in – i 50 år. Jo, men de har det så bra, säger många. Absolut. Men tänk på den påfrestningen det ändå måste vara att finnas i det offentliga ljuset he- la tiden.
Jag säger inte att jag känner kungen. Men efter att ha rest med honom och resten av kungafamiljen över hela världen i så många år har jag en ganska klar bild. Kungen är oerhört konservativ. Han glömmer aldrig. Långsint, skulle vissa säga. Oerhört plikttrogen. Abdikera? GLÖM DET!
Kommer aldrig att ske. Han är av den hävden att detta är ett ämbete som man föds med och dör med. Kungen kan vara oerhört rolig när det är lite mer privata och avslappnade sammanhang. Han är snabb att finna sig i situationer och han kan imponera inom helt olika områden. Men det som kännetecknar kungen mest av allt är att han sätter arbetet främst hela tiden.
Han lever och dör för monarkin. 50 år. Jesus, om jag får använda en sådan term. Otroligt lång tid. Jag var inte ens två år när kungen blev kung. Sedan dess har han gjort samma sak – om och om igen. Han har hela tiden haft familjen med sig och speciellt en kvinna har funnits där i princip hela tiden: Drottningen.
Denna fantastiska person. Vem kan inte tycka om Silvia? Tillsammans har de varit ett superpar och som åskådare kan jag inte annat än imponeras. Kungen, stort grattis! Stort grattis till det fantastiska jobbet! Vi ses nu till 50 år på tronen. Om tio år är det 60 år på tronen. Då ses vi igen!
Förresten, höll på att glömma: Ni vet vad som hände exakt samma dag som dåvarande kungen dog 1973 och vår nuvarande kung blev kung? Typ vid samma klockslag…en liten pojke föddes på sjukhuset i Örebro. Han fick namnet Daniel och är i dag prins av Sverige.
Spooky… Men den historien tar vi en annan gång.