Johan T Lindwall om kungens 50-årsjubileum: ''Jesus, vilket kalas!''
Senast jag var med om något liknande var för 13 år sedan när kronprinsessan fick sin Daniel. I november när det regnar i sidled och det är mörkt dygnet runt känns Stockholm inte så lockande. Men en tidig höstdag med sommarväder känns Stockholm som världens bästa och mest vackra stad.
Vilka dagar vår konung Carl XVI Gustaf fick när han firade 50 år på tronen. Jag tror inte att jag ännu återhämtat mig från alla intryck och det här enormt proffsigt arrangerade firandet.
SVT visade musklerna och lät de som inte kunde vara på plats i Stockholm vara med på festen i flera dagar. Det var allt från högtidsfulla Te Deum i Slottskyrkan till en stor galamiddag på slottet.
Alltså, förlåt, men Jesus! Vilket kalas detta blev. Kungen och resten av familjen måste vara så nöjda och stolta när de nu tittar tillbaka på firandet. 50 år på tronen. Det är enormt lång tid. Tänk er själva – 50 år i offentlighetens tjänst, dag efter dag. 50 år där varje rörelse du gör studeras i detalj och hela tiden missunnsamma personer som försöker hitta olika fel. Vad var bäst under firandet? ALLT!
Kortegen var ju oerhört mäktig, Te Deum högtidlig, galamiddagen pampig och storslagen och båtturen till slottet historisk. Svensk Damtidning hade samma dag som kortegen två stora utsålda event på Operaterassen i Stockholm – rakt över från slottet. När kortegen kom stod vi och hade bästa utsikt och alla på eventen var rörande överens: Vilket kalas detta var. Eller, Jesus, som jag skulle sagt!
När jag på kvällen vandrade hem i ett varmt Stockholm mötte jag överallt människor – fortfarande – viftande med små svenska flaggor. Alla var glada och den här dagen var det som att vi alla kände varandra och var vänner.Senast jag hade den känslan var en magisk dag i Stockholm i juni 2010 – Victorias och Daniels bröllop. Den dagen kommer jag aldrig att glömma. Inte heller kommer jag någonsin glömma detta.
Jesus, som sagt. Tårarna var inte långt borta. Tack, kung Carl XVI Gustaf, för festen. Det här gjorde ni bra – precis som de senaste 50 åren. Vi ses igen när det är dags för 60 år. Jo, förresten, som gammal prästson från Vetlanda tar jag mig friheten att ännu en gång utropa: Jesus!