Starka budskapet bakom Anna Ekströms Nobelklänning 2019
Svensk Damtidning möter Anna Ekström veckan före Nobelfestligheterna. Decembersolen strålar från den isblå himlen. Anna Ekström är glad. Men trött. Hon har arbetat nästan dygnet runt de senaste dagarna. Pisa-rapporten, som undersöker 15-åringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturvetenskap, har precis släppts. Resultatet är positivt.
När vi träffar Anna är hon på gott humör. Inte bara tack vare Pisa, utan också på grund av den fest som ligger framför henne. Festernas fest: Nobelfesten. Anna står mitt på golvet i Lora Sy & Designs syateljé i Nacka. Hon har på sig den klänning hon ska ha på sig på Nobeldagen den 10 december. Vid sin sida har hon Charlott Axenström, som designat klänningen, och Larissa Ibrahim, som sytt den.
– När jag skulle gå på min första Nobelfest så insåg jag ju snabbt att jag måste ha en snygg klänning. Då tipsade en kompis mig om Larissa och Charlott. Jag litar verkligen på henne så jag följde hennes rekommendation.
Den klänning Anna ska bära 2019 är djupt blå. Den har samma färg som hennes ögon. Klänningen är Anna Ekströms tredje Nobelklänning, och även den tredje som sys upp med hjälp av Larissa Ibrahim och Charlott Axenström.
– Det här med Nobel är ju lite speciellt. Det är en viktig händelse för Sverige, där Sverige verkligen får chans att synas som forsknings-, utbildnings- och kunskapsnation. Jag känner att det är viktigt att vara representativ på Nobel. Det kanske låter lite gammeldags men för mig är Nobel något otroligt fint. Jag har, i hela mitt liv, legat hemma i soffan i pyjamas, ätit lakrits och följt Nobelfestligheterna på tv och jag har, varje år, varit otroligt avundsjuk på alla som varit där. Så nu när jag väl går tar jag det på stort allvar, säger Anna och fortsätter:
– Jag hade aldrig ens tänkt taken på vad jag skulle komma att ta på mig om jag någon gång skulle gå på Nobel. Så när inbjudan väl kom så kände jag lite att ”herregud, nu gäller det att hitta rätt”.
Anna berättar att hon, innan hon kontaktade Charlott Axenström och Larissa Ibrahim, aldrig någonsin fått hjälp att sy upp något. Just därför blev hon extra glad att hon hittade rätt.
– De var så proffsiga och snälla. Det var så seriöst, noggrant och ordentligt, också företagsmässigt. Det kändes tryggt.
Arbetet med klänningen började i början av oktober och inleddes med en kaffe vid skissbordet. Anna tog med bilder och tankar som inspiration, man diskuterade modell och färg. Därefter kikade man på materialval och sömnad.
Anna Ekström står framför spegeln i syateljén. Hon är nöjd med resultatet. Det märks.
– Hade den här klänningen inte passat min personlighet hade jag nog känt mig dum. Men Charlott och Larissa förstår mig, de känner mig.
Hur då, dum?
– Jag vill inte skryta. Jag vill inte göra mig större än vad jag är. Det kanske låter fånigt, men jag vill känna mig fin och representativ, inte utklädd.
Vad är det viktigaste för dig när det gäller ett sådant här plagg?
– Det är viktigt att vara bekväm. Det ska vara en klänning som man vågar festa till det i. Som man vågar dansa i. För Nobel är ju också årets absolut roligaste fest. En otrolig höjdpunkt.
Anna fortsätter:
– För mig som kommer från en familj där festerna varit betydligt mindre glamourösa och där man aldrig har klätt upp sig på det här sättet så är det här verkligen en kväll om året när jag får leka lite…
Vi börjar tala om stil i stort. Anna berättar att hon är noga med sina kläder.
– Jag vill att mina kläder ska funka med det jag ska göra, de människor jag ska möta.
Har du något favoritplagg?
– Ja, en knytblus från Anna Holtblad som jag köpte på rea. Den har svart botten och kaniner i orange.
Vad skulle du aldrig sätta på dig?
– Höga klackar! Mina fötter, mina hälar, säger nej. Till min stora sorg. Sedan skulle jag aldrig bära v-jeans igen. Det gjorde jag dock förr. Men aldrig mer!
Har din stil förändrats genom åren?
– Ja, absolut. När jag jobbade med Göran Persson, då han var statsminister, såg jag ut som en hippie! Faktum är att en vän, en arkitekt vid namn Laila Strunke med ett fantastiskt sinne för form, faktiskt tog mig åt sidan och bad mig att tänka lite mer på vad jag satte på mig. Sedan gick vi tillsammans ut och köpte lite nya, ordentliga, kläder. Och det var där och då som jag insåg att de kläder vi köpte faktiskt gjorde att jag kände mig både säkrare och mer ordentlig. Och att jag dessutom använde dem SÅ mycket mer än mina andra kläder.
Har du en stor garderob?
– Nej. En liten. Jag kör på få saker. Och nu på sistone har jag börjat sy om gamla saker. Nyligen bytte Larissa foder på en av mina kappor. Nu är den som ny. Hållbart är vackert!
Anna är tyst en stund. Sedan fortsätter hon:
– När jag var ung på 1970-talet sa feministerna att sömnad och broderi och liknande var förspilld kvinnokraft. Det vänder jag mig starkt emot. Särskilt i vår tid, när det blir mer och mer viktigt att tänka hållbart. Larissa utbildar sig ju faktiskt till yrkeslärare nu och det är så härligt att se, hur denna ovärderliga kunskap går vidare från generation till generation.
Nedan ser ni den färdiga klänningen på Anna Ekström när hon och maken Lars Ekström anländer till Konserthuset.
Foto: Johan Söderlund