Björn Hellbergs tråkiga händelse med kungen – ”Minnesvärt på ett negativt sätt”
Han definieras som journalist, författare, underhållare och ”tennisorakel”, men han själv ser sig själv främst som de första två.
Men det var under det sista epitetet som Björn Hellberg träffade en av våra svenska kungligheter ”nästan regelbundet” enligt honom själv, och som han ser som sin vän.
Tennisoraklet Björn Hellberg
Eftersom Björn Hellberg har så många järn i elden, har de allra flesta svenskar en relation till honom. Kanske genom att ha läst hans böcker – som snart är uppe i 70 stycken(!) – eller bakom domarkatedern i SVT:s program På spåret, bredvid sin framlidne vän och kollega Ingvar Oldsberg.
Men det tar som sagt inte slut där – han är dessutom världsberömd för sina tenniskunskaper.
– Jag bevakade tennis i Wimbledon 53 år i följd, utan att missa en enda dag, och har mina tennistexter publicerade i sex världsdelar av sju möjliga. Jag har bara inte helt lyckats komma in på den antarktiska marknaden, berättar Björn Hellberg.
Och det var inom tennisen som han träffade en av våra kungligheter, inte bara en gång, utan varje sommar under flera år.
Mötet med kronprinsessan
Men det tar inte slut där. Eftersom det är en person med så många strängar på sin lyra, och med ett så starkt CV, så har Hellberg haft förmånen att få träffa flera kungligheter.
– Jag träffade Victoria och Daniel en gång och pratade lite med dem i Högbo, utanför Sandviken. Det här var innan de hade gift sig, säger Björn Hellberg.
Och sedan har han även träffat kung Carl XVI Gustaf flertalet gånger. Men en av gångerna var inte bara rolig.
VIDEOS FRÅN svenskdam
Händelsen med kungen
Björn Hellberg berättar att han ofta talat på Hallands akademi, där kungen ofta närvarat.
– Jag höll tal på Tjolöholms slott framför kungafamiljen, och pratade med kungen efteråt också. Men det var en dag som är minnesvärd på ett negativt sätt, därför att bara någon timme efter att han åkte därifrån så blev han "tårtad", alltså att han fick en tårta i ansiktet.
Den som kan sin historia minns händelsen.
Det var den 5 september 2001, och förövaren var en 16-åring som ville ”protestera mot att det finns kungligheter och auktoriteter i samhället” enligt sin advokat, och riskerade sex års fängelse. Kungen verkar dock ha tagit det hela med hedervärd ro, något som Herman Lindqvist skrivit om i Svensk Damtidning.
Oavsett så tar historien inte slut där – två kungligheter till har Hellberg hunnit träffa, och det är många gånger fler än bara ett kort möte.
”En väldigt trevlig man”
För det är särskilt en kunglighet som Hellberg träffade många gånger, och som han minns med stor värme – den framlidne prins Bertil, kungens farbror.
– Han var i Båstad nästan varje sommar, eftersom han var hertig av Halland och var med under Swedish Open i Båstad. En väldigt trevlig man. Lättsam att ha att göra med, säger Björn Hellberg, och sen ursäktar han sig varav Inger – Björns fru sedan 46 år tillbaka – säger något till honom.
Inger Hellberg, som delvis hjälper sin man med sina boksigneringar, minns alldeles särskilt en till kunglighet nämligen.
VIDEOS FRÅN svenskdam
Björn Hellberg: ”Han åldras långsamt”
Som nämnt tidigare har Björn snart skrivit 70 stycken böcker, och de mest kända är kriminalromanerna om kommissarie Sten Wall. Kommissarien såg dagens ljus 1981, men är trots det en mycket aktiv kommissarie fortfarande. För Sten Wall har ett framgångsrecept.
– Han har egenskapen att han åldras långsamt, vilket är ett ganska gott recept. När han debuterade var han 57 år. Han ska alltså vara över hundra år nu, och jag anser att det är alldeles för gammalt för att jaga bovar, så jag har dragit ned hans ålder. Han är bara 64 år. Han har åldrats sju år sedan 1981, en lagom takt.
Och när Björn Hellberg var ute på en av sina signeringsturnéer, var det ett ansikte i kön som han minst sagt kände igen.
– När jag signerade böcker ställde sig Carl Johan Bernadotte [kungens andra farbror reds. anm.] i kö och väntade. Jag såg honom stå där, men han stod tålmodigt i kön för att få sin signering, berättar Björn Hellberg, och fortsätter:
– Nu ska jag också säga att det är väldigt sällan man har köer värda namnet. Det är mest att man sitter i sin ensamhet. Men en gång i Nyköping så var det en kö på kanske tio personer, och längst bak stod han tålmodigt och väntade. Det var en väldigt sympatisk man.