Därför är inte Chris O'Neill prins
När någon gifter in sig i en kunglig familj brukar personen i fråga anta lämplig titel, avsluta all näringsverksamhet och begränsa sina förpliktelser till statsfunktioner, offentliga framträdanden och välgörenhet. Men när Chris O’Neill knöt äktenskapets band med prinsessan Madeleine, år 2013, var det inte riktigt så det gick till.
Han ville nämligen inte bli prins.
Istället har Madeleines make fortsatt med sin karriär, som en framgångsrik finansman med hela världen som arbetsplats. Han har, trots det stora allmänintresset, lyckats leva ett självständigt liv utanför det kungliga strålkastarljuset. Men självklart blev Chris beslut, att avstå prinstiteln, en riktig snackis i samband med bröllopet och det har även påverkat Madeleines vardag. Att paret har flyttat fyra gånger på bara sex år beror mycket på Chris arbete. För honom är det inte optimalt att sköta sina affärskontakter från Stockholm. Om familjen hade bott på Hovstallet, permanent, så hade det blivit alldeles för många jobbresor till London och USA.
Chris O’Neills tankar om att bli prins
Att Chris arbete sker utanför offentligheten har även påverkat Madeleine. Hon gör mycket som inte skrivs in i den kungliga kalendern och när hon lanserade sin nya barnbok, Stella och hemligheten, var det utan prinsesstitel. Istället stod det Madeleine Bernadotte på bokens omslag.
LÄS MER: CHRIS O’NEILLS HEMLIGA LIV INNAN MADELEINE
Däremot var Chris välkommen in i den kungliga värmen redan från start. Madeleine och Chris träffades år 2010 men det var först året efter som de fångades på bild och romansen blev känd. Att kungaparet hade accepterat sin dotters nya pojkvän blev tydligt när han fick en inbjudan till Estelles dop år 2012 – trots att de inte var förlovade.
Så stöttar Chris Madeleine
Men frågan om det någonsin var aktuellt att bli prins har Chris förstås fått vid otaliga tillfällen. Så här svarade han i en intervju med det svenska magasinet King.
– Nej. Det var aldrig ett alternativ. Jag är inte född i någon kungafamilj. Jag är Christopher O’Neill, min far var Paul O’Neill. Han var en familjefar som hade sin egen identitet, arbetade hårt och lyckades bra med det. Jag ansåg att det var viktigt att bibehålla samma förhållande till honom som jag alltid haft, först och främst. Därefter var det mitt val att inte ta på mig några offentliga uppdrag, och därför är min roll i sammanhanget väldigt enkel: Jag finns med som stöd för min hustru. Det är en uppgift jag klarar av som herr Christopher O’Neill.
Foto: TT