Diamanten - kungligheternas favoritsten
– Diamanten är inte bara världens hårdaste naturliga material, den är även oerhört vacker. Den är sällsynt och för evigt hållbar, berättar Johanna Pietsch, smyckeexpert och vd för juvelhuset Engelbert.
Det var för ungefär 500 år sedan, i 1600-talets Indien, som diamanten fick sitt stora genombrott. Diamanterna som hittades i Golconda-regionen var både stora och av oerhört hög kvalitet.
– Så småningom sinade dock fyndigheterna och det var därför oerhört avgörande när man i början av 1700-talet fann diamanter i Brasilien. Nu kom diamanten till Europa och århundradet kallas “de vita smyckenas tid”, efter modet att skapa vita diamantsmycken, säger Johanna Pietsch och fortsätter:
– Från den här tiden finns det väldigt få smycken bevarade, vilket beror på att man under de kommande århundradena helt enkelt arbetade om smyckena. De ansågs omoderna och man ville hellre fatta om diamanterna till nya smycken. En del smycken har givetvis också gått förlorade med tiden.
Då även de Brasilianska fyndigheterna sinade började man under början av 1800-talet använda sig av färgade ädelstenar istället, stenar som vi sett exempel på i både de Leuchtenbergska safirerna och det danska och norska rubin- och smaragdgarnityet. Men så, på slutet av 1800-talet, närmare bestämt 1870-talet, fann man de första diamanterna i Sydafrika. Dessa fyndigheter kom att bli början på den moderna diamantindustrin. Många av de diamantsmycken och diadem som finns bevarade i det svenska kungahuset kommer från 1800-talets andra hälft. Då fanns det åter igen relativt gott om diamanter och bruket att använda färgade ädelstenar hade för länge sedan avtagit.
– Världens största diamant som hittats är Cullinan-diamanten och den sitter idag slipad till flera större diamanter i de engelska kronjuvelerna, berättar Johanna Pietsch.
Diamanten finns i alla regnbågens färger.
– Den största blå diamanten är Hopediamanten som bevaras i Smithonian Institute i Washington, berättar Johanna Pietsch.
Av Johanna Lejon
Foto: Stella Pictures