Drottning Beatrixs historia

Beatrix och hennes make, tyske diplomaten Claus von Amsberg, levde ett mycket behagligt liv och äktenskapet var oerhört lyckligt de första åren, men efter Beatrix kröning blev samvaron därhemma allt mer ansträngd och det förvärrades med Claus depressioner. Många menar att det på sätt och vis, trots all sorg, var befriande för Beatrix att bli änka 2002. Idag stormtrivs Beatrix i sin roll som engagerad och mycket omtyckt drottning och stolt farmor.

Beatrix föräldrar, Juliana och Bernhard, gifte sig 7 januari 1937 och slog sig ner i det lantligt belägna slottet Soestdijk. Ett år senare, den 31 januari 1938, föddes dottern Beatrix som redan den 5 augusti året efter fick sällskap av Irene.

Men andra världskriget bröt slottsidyllen, familjen fick rädda sig över till England. Och i London stannade prins Bernhard och svärmor drottning Wilhelmina kvar för att leda motståndsrörelsen, medan Juliana och hennes två små döttrar reste vidare till tryggheten i Kanada. Under exilen, 1943, föddes också tredje dottern Margriet.

Systern föddes svårt synskadad

Det skulle dröja ytterligare två år innan familjen kunde återförenas och återvända till Holland. Livet återgick till det normala, men 1947 inträffade det som senare skulle vara nära att orsaka både regeringskris och abdikation. Dottern Maria Christina, som kallades Marijke fram till 1964, föddes svårt synskadad på grund av att Juliana smittats av röda hund under graviditeten. Juliana var förtvivlad och kallade in experter från jordens alla hörn, men de kunde ingenting göra.

Men genom sin jaktkamrat baron van Heeckeren van Molcetan fick Bernhard höra talas om en märklig helbrägdagörerska vid namn Greet Hofmans, en kvinna av enkelt ursprung som sades ha undergörande krafter. Bernhard tog kontakt med henne och körde henne till slottet för att träffa den bedrövade Juliana. Det kom han att ångra i många år! Greet Hofmans flyttade till slut in på slottet och började ge goda råd om både det ena och det andra. Och när Wilhelmina 1948, vid 68 års ålder, abdikerade och överlämnade kronan till Juliana, så fick Greet ändå mer makt.

Landet delades i två läger

Bernhard gjorde allt för att slänga ut ”häxan” och som stöd hade han tronföljaren Beatrix. Bernhard hotade med skilsmässa, regeringen hotade avgå, abdikationen var svindlande nära, medan pressen teg still. Då tog Bernhard det desperata steget att berätta om missförhållandena för den tyska tidningen Der Spiegel, andra utländska tidningar följde efter och de slets från tidningsstånden i Holland. Så äntligen vågade holländska pressen skriva sanningen – och landet delades i två läger. Den ena höll på drottningen, den andra ville se henne avsatt.

Det slutade med att en ny regering bildades, Greet Hofmans kastades ut från Het Oude Loo – och äktenskapet mellan Juliana och Bernhard blev aldrig mer detsamma. Juliana fortsatte visserligen att låta sig vägledas av filosofer, men historierna tystades ned. Holländska folket älskade trots allt sin drottning och hennes döttrar!

Beatrix tog sin roll som kronprinsessa på största allvar, hon läste framgångsrikt på universitetet och visade sig även vara konstnärligt lagd. Och samma år som systern Irene gifte sig träffade Beatrix sin blivande man – den tolv år äldre tyske diplomaten och adelsmannen Claus van Amsberg.

– Inte en tysk till, manade Juliana, men Trix, som Beatrix kallas i familjen, vägrade lyssna. Hon var djupt förälskad och hade bestämt sig, Claus eller ingen!

Mammas reaktion var ingenting mot det holländska folkets, speciellt sedan det avslöjats att Claus, precis som Bernhard en gång, varit med i Hitlerjugend! Det blev helt enkelt för mycket för opinionen. Claus var diplomat till yrket och höll sig diskret i bakgrunden, gick aldrig till motangrepp utan berättade bara på sitt stillsamma sätt hur allt gått till. Kanske bevekte det några, men långtifrån alla.

På förlovningsdagen vädjade drottning Juliana till folket att ge parets kärlek en chans, men bröllopsdagen i Amsterdam 1966 förstördes ändå av upplopp, demonstrationer och staden nästan försvann i rökbomber. Året efter föddes parets första son, Willem Alexander. Hollands förste manlige tronföljare på mer än ett sekel! Nu var det inte tal om några rökbomber, landet dansade i glädjeyra.

På tre år födde Beatrix lika många söner. 1968 kom Johan Friso och året efter Constantijn. Inte bara en, utan tre tronföljare! Alla rojalister var saliga och sällan hördes ett ont ord om Claus. Han hade ju till och med lyckats lära sig riktigt bra holländska på rekordtid.

Drottningens gemål – en bifigur

Den 30 april 1980, på Julianas 71-årsdag, kröntes Beatrix till drottning, 42 år gammal. En stor dag för henne, men en fasans dag för maken Claus. Som make till kronprinsessan hade han haft många viktiga uppdrag, som han skött med den äran. Nu förvandlades han till drottningens gemål, en bifigur utan någon egentlig uppgift.

En regerande drottning måste omge sig med politiskt tillsatta rådgivare, tidigare hade Claus varit den Beatrix vänt sig till i sådana frågor. Plötsligt fann sig Claus enbart vara pappa och äkta man och det sårade honom djupt.

1983 var ett extra svårt år för hela familjen. Claus’ depressioner blev gravare, de kom och gick, ibland var han tvungen åka in på en psykklinik för vård i veckor och månader. Beatrix drog ner på de officiella plikterna och ställde in alla planerade statsbesök.

Holländska folket accepterade att Claus uppträdde konstigt och han möttes av en oerhörd sympati när han 1987 gav en stor intervju i holländsk TV där han berättade om sina depressioner och problemen med att vara gift med en regerande drottning. I ett slag var all gammal misstänksamhet mot ”tysken” borta.

Innan Beatrix kröntes till drottning levde familjen ett ganska behagligt liv. Claus och hans hustru var överens om att deras pojkar inte skulle skämmas bort och framför allt få leva ett liv som någorlunda liknar normala pojkars. När det gäller den första principen har de kanske inte haft alltför stora framgångar. Framför allt kronprinsen Wim har sett till att han fått det han velat ha och sällan brytt sig om omgivningens uppfostringsförsök.

Wim, men också Johan Friso och Constantijn var ökända som riktiga buspojkar. Personalen på Huis ten Bosch, det pampiga slottet i Haag som Beatrix lät renovera och som familjen flyttande in i efter kröningen, blev svårt prövade. Det gick inte att ha pojkarna bland sirliga antika möbler, handvävda tapeter och äkta mattor utan en av flyglarna fick blåsas ut och göras om till en modern, lättskött familjebostad.

Nu är det istället barnbarnen som ger drottningens antikviteter en match. Beatrix är lika ihärdig idag som någonsin med statsbesök och invigningar. Sommaren är dock drottning Beatrix’ tid, då har hon både tid och bättre rum för att ta emot sina älskade barnbarn på sommarslottet i Italien.

Av Eva Åström

Foto: IBL