Ewa och Olle Westlings reaktion – efter kungens nya nobb av prins Daniel
Ewa och Olle Westling är ingen vana flanörer i kungliga sammanhang. Prins Daniels föräldrar föredrar att hålla sig hemma i sitt Ockelbo, med sina 2700 grannar.
Men när de väl dyker upp lyckas de alltid charma omgivningen. Med sin jordnära utstrålning och varma leenden är paret den perfekta kryddan på alla kungliga tillställningar.
Ewa och Olle Westlings reaktion efter kungens nobb
Den 15 september är det dags igen. Då väntar en väldigt speciell bemärkelsedag, som är speciell för Ewa och Olle Westling av två anledningar.
Då har det nämligen gått 50 år sedan den 15 september 1973. Vad hände då? Jo, prins Daniel föddes – och vår kung klev på tronen.
Daniels 50-årsfirande skjuts på framtiden, kungens jubileum för förtur gentemot allt annat. Hovet planerar för fullt inför en magnifik galamiddag på Kungliga slottet med massor av utländska kungligheter på gästlistan. Den kommer att hållas på det mest självklara av platser: Rikssalen.
Där kommer vi att få de Olle och Ewa. Han i frack, det stipulerar nämligen klädkoden. Hon i någon annan kreation – klädsamt konservativ om vi känner Ewa rätt.
"Väldigt måna om sitt privatliv"
Det här blir Ockelbo-parets första offentliga framträdande på länge. De skyr vanligtvis uppmärksamheten som pesten och dyker bara upp när det vankas något alldeles extra.
– De är väldigt måna om sitt privatliv. Daniels pappa är social och utåtriktad, medan mamma Westling är mer tillbakadragen och jag tror aldrig att hon kommer att säga ett enda knyst om Daniel och Victoria, har hovreportern Roger Lundgren sagt till Arbetarbladet.
Firandet av kungens jubileum tar inte slut i och med middagen. Dagen efter åker kungaparet i kortege genom Stockholm, så att hela staden kan få rikta sina gratulationer till vår käre monark. Kortegen kommer dessutom att ha en speciell innebörd för kungen och drottning Silvia som makar. Den avslutas nämligen på Stockholms ström ombord på kungaslupen Vasaorden – precis som kortegen som följde på deras bröllop, 1976.