Exklusiv intervju hemma hos prinsessan Benedikte
Svensk Damtidning hälsar på hemma hos prinsessan Benedikte på Amalienborgs slott inför hennes 75-årsdag den 29 april. Hon visar mig in i salongen med tavlor som hennes konstnärliga mormor kronprinsessan Margareta målat. Morfadern var ju Sveriges kung Gustaf VI Adolf. På en av tavlorna känner man igen utsikten från Waldemarsudde och på en annan en gul byggnad från Drottningholm. Prinsessan Benedikte bjuder på kaffe och små biskvier, som hennes kokerska bakat. På bordet vi sitter vid står inramade porträtt av barn och släktingar. Invid finns ett vackert skrivbord.
– Det var min mors, drottning Ingrids, säger prinsessan.
Hon stod sin mor mycket nära.
– Min mor fostrade mig och mina systrar till goda människor. Naturlighet var viktigt och att vara klok. Intelligens i all ära men klokhet går först, menade hon.
Prinsessan Benedikte talar perfekt svenska. Inte så konstigt, då drottning Ingrid kom från Sverige. Vi tittar ut genom ett spröjsat fönster. På borggården nedanför är mycket folk samlat. Det pågår vaktavlösning.
I palatset mittemot bor drottning Margrethe, prinsessan Benediktes storasyster. Lillasyster, drottning Anne-Marie av exkungariket Grekland har precis varit här hos Benedikte och hälsat på. Systrarna har nära kontakt och umgås mycket, speciellt på somrarna på slottet Gråsten. Hur var det då att växa upp på Amalienborg?
– Vi fick aldrig gå ut ensamma utan barnsköterska. Men på ett sätt var det mycket friare på den tiden. Vårt privatliv respekterades. Det fanns inga mobiltelefoner som folk kunde ta bilder med hur som helst. Man måste tänka till, och vara mer försiktig i dag.
För två år sedan blev Benedikte änka, då hennes man prins Richard av Sayn-Wittgenstein-Berleburg gick bort. Nu vistas hon lite mer i Danmark, representerar och stöttar sin syster, drottning Margrethe.
Prinsessan är beskyddare av många olika sorters organisationer. Därigenom träffar hon intressanta människor, som brinner för det jobb de har, och får samtidigt en massa information.
I stället för att begränsa sig till en hjärtefråga, har hon engagerat sig i flera.
– Jag har spritt mig mycket. Det har jag gjort helt medvetet, eftersom jag tycker att det är roligt att ha möjlighet att arbeta med olika frågor. Det har givit mig en insikt som jag inte skulle ha fått om jag ägnat mig åt en enda sakfråga.
När Benedikte gifte sig flyttade hon till slottet Berleburg i Tyskland. Det var en omställning, inte minst skiljer sig landskapet åt.
– Själva byn Berleburg ligger på 400 meter över havet och skogarna runt om där vi bor ligger på 700 meter. Berleburg slott ligger mycket högt jämfört med det platta danska landskapet.
Prins Richards mor, Margareta Fouché d´Otrante, och drottning Ingrid var mycket goda vänner. Hans far rapporterades försvunnen 1944 under andra världskriget men dödförklarades först 1969.
– Richard uppfostrades i Sverige hos sin morfar på Elghammars slott i Sörmland. Han gick då i skola i idylliska Björnlunda, och sedan studerade han på internatskolorna Viggbyholm och Sigtuna. Så vi kunde tala svenska med varandra. Vi hade setts på Gråstens slott som barn och hälsat på varandra på Stockholms slott kvällen innan prinsessan Désirée gifte sig, när kungen hade middag med dans. Men det var på Beatrix och Claus bröllop i Amsterdam som vi blev mer bekanta.
Paret gifte sig den 3 februari 1968 i Fredensborgs slottkyrka. Prins Richard jagade mycket på slottets vidsträckta ägor.
– Att vara jaktvärdinna hade jag lärt mig hemma. Mina föräldrar hade också jakter, så jag visste ju precis hur det skulle vara. Den traditionen förde jag med mig till Berleburg, och det uppskattade Richard.
Drottning Ingrid var den som Silvia Sommerlath kunde vända sig till och få råd av speciellt under de första åren i Sverige.
– Silvia hade många frågor och mamma hade bra svar. Hon tyckte väldigt mycket om Silvia från första början. Själv hade jag mött henne ett par gånger under OS i München. Första gången var på en middag hos några släktingar till både kung Carl Gustaf och mig. Sedan gick det ett par dagar. Jag satt på läktaren och tittade på rodd, och då kom Silvia fram till mig och sade “god dag”. Jag tyckte om att hon kom fram och hälsade. Det hade hon absolut inte behövt, men hon var väldigt hövlig och det verkade som om det var en naturlig egenskap hos henne. Hon var med en gång på en jakt på Berleburg. Vi frågade kungen om han hade lust att bjuda med någon, och det ville han. När vi gjorde gästlistan stavade vi Silvias namn baklänges, så att hon inte skulle bli igenkänd. Allt var lite hemligt. Sen förlovade de sig, och mamma blev så glad när jag berättade det för henne.
Stavade Silvias namn fel
Även när prins Richard levde var Benedikte van att arbeta ensam i Danmark, så omställningen har inte varit så stor. Våningen på Amalienborg består av salong, matsal och skrivrum på samma plan, medan sovrummet ligger på bottenvåningen. Här kan hon ordna program och bjuda in gäster.
– Har jag ett större sällskap kan jag använda flera salonger.
Hon tycker om att representera Danmark och vistas där i treveckorsperioder. Numera rider hon inte längre. Det var tidigare ett stort intresse.
– Jag har slutat. Dels har jag inte någon häst som passar mig, dels är jag bortrest ganska mycket.
Sonen Gustav sköter nu slottet i Berleburg, och liksom sin far är han mycket road av jakt. Han har just fyllt femtio år.
– Min dotter Alexandra är skild men har träffat en ny man. Han är gudson till mig, och hans mamma är min äldsta väninna. Jag har känt hans morföräldrar väldigt länge. Man behöver inte göra sig till på något sätt, utan allt faller sig naturligt. Alexandra har två barn, Richard född 1999 och Ingrid född 2003. Han i sin tur har varit gift två gånger tidigare och har två barn i båda äktenskapen. Det ska nog bli bra, tror jag.
Dottern Nathalie är gift med Alexander Johannsmann och har två barn, Konstantin född 2010 och Louisa född 2015.
– Nathalie rider fortfarande men vill inte tävla. Hon har blivit tränare för det danska landslaget och är bra på att motivera ryttarna. Det gläder mig enormt mycket. Lilla Louisa, som just fyllt fyra, har börjat rida. Nathalie hade uppfödning tills för två år sedan, men har inga hästar just nu i Berleburg.
Det är verkligen inget stilla pensionärsliv för prinsessan Benedikte utan full fart med arbete och umgänge med barn och barnbarn och alla vänner och släktingar.