Herman Lindqvist: Kungen och prinsessan Christina träffade på Vita damen
Kungen berättade för mig för några år sedan hur han kom nära Vita damen då hans farfar hade dött, Gustaf VI Adolf. ”Jag och min syster Christina hade ätit middag och var på väg tillbaka till min privata våning på Slottet. Vi passerade genom Bernadotte-galleriet. Vi hade en adjutant med oss, en erfaren officer. I stället för att gå med oss, gick han plötsligt iväg till andra änden av salongen. Han gick liksom i trans. Vi ropade på honom. Då ryckte han till och mumlade något om att han skulle släcka lamporna där borta. Flera år efteråt berättade han för mig att han sett Vita damen i salongen. Han kände liksom ett starkt sug från henne. Han var tvungen att gå emot henne. Det var som en förtrollning och den bröts inte förrän vi ropade på honom. Han vågade ingenting berätta då. Men han gjorde det sedan”, berättade kungen.
Drottningen hörde ljud från vinden
Jag har också fått höra om drottningen som en vårvinter låg ensam i sitt rum då det hände något ”oförklarligt.” Drottningen hörde underliga ljud från slottsvinden, dunsar och stötar. Hon blev rädd och ringde efter kungabarnens barnflicka Nenne Björnberg. Nenne hörde också dunsarna. Drottningen ringde efter högvakten. En officer marscherade in med två soldater, alla beväpnade. De hörde också dunsarna. Officeren beordrade den ene soldaten att stanna kvar för att skydda drottningen, medan han själv, Nenne Björnberg och den andre soldaten sökte sig upp mot vinden. Drottningen berättade:
”Nu visade det sig att officeren var en riktig gentleman, så han lät Nenne gå först gå upp på den mörka vinden. Där var trappor där ingen gått på mycket länge, dörrar som ingen öppnat. De beväpnade herrarna kom efter.
Till slut var de alldeles under taket, då hörde de ljudet igen. De förstod med ens att det var issjok som hasade ner från ett tvärtak intill. Lättade marscherade expeditionen tillbaka. Officeren först.”
Drottningen blev i alla fall lugnad.