Herman Lindqvist: ”Kunglig glans vid Nobel inte självklart”
Nobelbanketten, Sveriges största och mest glittrande fest, med över 1 000 gäster och den svenska kungafamiljen närvarande tog plats även i år. Så har det inte alltid varit. Det var nära att det inte skulle bli någon fest överhuvudtaget – i alla fall ville inte kungen vara med.
Då Nobelpriserna första gången presenterades vid förra sekelskiftet var kung Oscar II helt emot. Han chockades vid tanken på att så mycket svenska pengar skulle ges till utländska forskare. Han ville att bara svenska författare och vetenskapsmän skulle belönas. Därför var han inte med vid den första prisceremonin. Han sände kronprinsen, den blivande Gustaf V i stället.
Priserna delades ut i Musikaliska Akademins festsal och middagen, med bara 113 gäster, samtliga män, avnjöts i Vinterträdgården på Grand Hôtel. Det var bråk om priserna från början. Över 40 av det svenska kulturlivets mest kända personer, bland dem August Strindberg, protesterade högljutt mot den förste litteraturpristagaren, den även då okände franske poeten Sully Prudhomme.
Alla ville ha författaren Lev Tolstoj i stället. Då kung Oscar såg vilken publicitet priserna och utdelningen fick i internationell press, ändrade han sig och från 1902 har kungen alltid varit med, snart även drottningen och alla vuxna kungliga barn. Då Konserthuset var färdigbyggt flyttades prisceremonin dit 1926 och banketten flyttades 1929 till Blå hallen i det nybyggda Stadshuset. Nu kunde över 1300 gäster ta plats.
Även Nobelbanketten har haft sina skandaler som då statsminister Göran Persson ryckte upp mobilen och förde ett långt samtal. Hans bordsdam kronprinsessan Victoria låtsades inte höra. En del damers allt för generösa dekolletage, kungligas som andras, har gett bilder och rubriker liksom skandalen då fysikpristagaren doppade sin sked i drottningens mat och stats- minister Reinfeldt slickade av sina fingrar istället för att använda servetten. Fortsättning följer, var så säkra…
Foto: TT