Kungafamiljen under Dagmar von Arbins begravning
Kungafamiljen anlände på slaget ett och kungen bugade djupt framför kistan, som var täckt av rosor, nejlikor och tulpaner i rött och vitt. Drottningen, kronprinsessan Victoria och prinsessan Sofia neg.
Intill låg deras stora vackra kransar, som alltid med sina blågula band och krönta monogram.
På andra sidan satt Dagmars stora familj: Hon sörjs av sina fyra barn, sina 13 barnbarn, hela 20 barnbarnsbarn och 1 barnbars barnbarn!
Det blev på sätt och vis ett lite annorlunda farväl. Musiken och minnena från Dagmars långa liv satte sin prägel på hela begravningen. Oscarskyrkan fylldes av klassiker som My way och Time to say godbye, men också av Evert Taubes Nocturne och Schuberts Ave Maria.
Välkände prästen Hans Rhodin
Det var kungabarnens konfirmationspräst – och Dagmars goda vän sedan 30 år – hovpredikant Hans Rhodin, som förrättade begravningen och han fick oss alla att le när han talade, varmt och mycket personligt, om hennes långa liv.
– Vi är samlade här i Oscarskyrkan för att säga tack till Dagge. Hon har gett mig ganska tydliga direktiv om den här dagen: som att ”du får inte höja mig till skyarna!” Och hon var inte ett dugg rädd för döden, hon var lugn och trygg,
Hans Rhodin talade också om vilken samlande kraft och viktig länk bakåt i tiden som Dagmar varit, både för familjen Bernadotte och von Arbin, men också för familjen Wallenberg (Dagmars mamma gifte senare om sig med finansmannen Marcus Wallenberg).
– Det finns mycket att känna tacksamhet för i Dagges liv, som att hon fick ett så fint slut: hon spelade tävlingsbridge – och vann! – åt sedan en god middag med sina vänner, och fick därefter dö på väg ut ur matsalen.
– Dagmar ville gärna bli äldre än sin faster Elsa Cedergren som blev 103, och det lyckades hon med, hon blev nästan 104!
Barnbarnen bar kistan ut ur kyrkan, och sedan följde kungafamiljen. Visst var detta en vemodig stund, men allra mest såg de ut att känna tacksamhet över att få ha haft Dagmar von Arbin i sina liv.
Nu samlas begravningsgästerna till Minnesstunden på Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens festvåning på Grev Turegatan i Stockholm – men kungen kan inte delta, han måste skynda hem till Kungliga slottet för en sedan länge planerad medaljutdelning.
Foto: Patrik C Österberg/TT, Helena Wiklund/Svensk Damtidning. Film: Johan Söderlund/Svensk Damtidning.