Kungafamiljens svarta får – Jan Bernadottes otroliga livsöde & skandalen som blev brytningen: "Slängde sin sko efter mig"
Jan Bernadotte är inne på sitt sjunde äktenskap, han har jobbat som diskare och spion – och adopterat en man mot betalning. Skandalen ledde till den slutliga brytningen med greve Lennart Bernadotte.
Jan Bernadotte är född in i kungafamiljen, men har levt hela sitt liv i snabbfilen.
Att vara kunglig är inte alltid enkelt. Självklart är fördelarna och privilegierna många, men med dessa kommer även höga krav. En som definitivt inte passar in i den kungliga mallen är kungens syssling, greve Jan Bernadotte, som själv kallar sig för kungafamiljens svarta får.
Och när man tar en titt på Jan Bernadottes livshistoria så inser man snabbt att hans liv radikalt skiljer sig från andra kungligheters. Men vem är han och hur ser släktskapet med kungen egentligen ut? Svensk Dam reder ut!
Du känner säkert till kungens farfar, kung Gustav VI Adolf? Han hade en bror, prins Wilhelm, och de två kungliga bröderna fick bland annat varsin son, kusinerna kronprins Gustav Adolf och prins Lennart. Kronprins Gustav Adolf fick sedermera en son, vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf, medan kusinen prins Lennart fick sonen Jan. Kung Carl Gustaf och greve Jan Bernadotte är alltså sysslingar.
Lennart var prins Wilhelms enda barn. Hans resonemangsäktenskap med den ryska storfurstinnan Maria blev inte lyckligt, och när lille Lennart bara var fyra år skildes föräldrarna. Mamma Maria flyttade från Sverige och tvingades även lämna sin lille son bakom sig. Pappa Wilhelm hade Stenhammar slott i Sörmland som bas, men befann sig utomlands större delen av året.
Prins Lennart levde ett kärlekslöst liv som barn
Lennart växte därför upp hos sina farföräldrar, drottning Victoria och kung Gustav V, på Stockholms slott. Materiellt fanns förstås ingenting att sakna, men det var ett rätt dystert och kärlekslöst liv. Lennart hade inga syskon, livet på slottet var stillsamt och han har själv berättat att de som stod honom närmast i livet var hans sköterska och informator. Som tonåring flyttade han till pappa prins Wilhelm på Stenhammar slott, och blev kvar där tills han blev vuxen.
Mot denna bakgrund är det inte svårt att förstå att prins Lennart ville gifta sig av kärlek och ingenting annat. Kvinnan han förälskade sig i var Karin Nissvandt, en helt vanlig kvinna som inte accepterades av den kungliga familjen – faktum är att parets förlovning blev en världsnyhet 1931.
– Giftermålet mellan min pappa Lennart och min mamma Karin orsakade en schism inom kungafamiljen. Han var den förste inom familjen som vågade gifta sig borgerligt. Pappa blev ledsen, men mest ledsen blev mamma. Det var ju hon som var orsaken, och det tog flera år innan hon kom över det, har Jan Bernadotte berättat i Expressen.
När paret gifte sig i London 1932 skedde det utan närvaro av någon i kungafamiljen, och Lennart förlorade i ett slag allt – familj, titlar och pengar. Han levde sedan som herr Bernadotte fram till 1951, då storhertiginnan Charlotte av Luxemburg gav honom titeln greve av Wisborg.
Upprustningen av "spökslottet"
Lennart, som ju varit väldigt ensam under uppväxten, ville gärna ha en stor familj, och tillsammans med hustrun Karin fick han tre döttrar och en son – Jan, som var näst yngst i syskonskaran. 1952 lämnade familjen Sverige och flyttade till ett slott på ön Mainau i södra Tyskland, som Lennart ärvt av sin farmor. Slottet och den vackert anlagda parken hade då stått mer eller mindre orört i två decennier, och kallades ”spökslottet”. Upprustningen av det nedgångna slottet på ön Mainau blev paret Bernadottes livsverk, och är idag känt som ”blomsterslottet”.
Men den blott elvaårige Jan fick inte flytta med familjen, utan skickades till en internatskola i Sverige. Jan, som enligt egen utsago alltid har varit något av en rebell, vägrade dock rätta in sig i ledet, och det gjorde man inte ostraffat på en internatskola på 50-talet... Pennalism, våld och kränkningar hörde till vardagen. Stryk åkte Jan på många gånger, och han minns särskilt hur han vid ett tillfälle bands vid ett träd och piskades av ett gäng äldre pojkar. Räddningen kom när Jan vände sig till sin farfar prins Wilhelm på slottet Stenhammar utanför Flen.
– Till slut insåg mina föräldrar hur illa det stod till med mig och jag fick flytta ner till dem på Mainau.
På Mainau fanns en fantastisk lekmiljö, med en sjö, en stor, vildvuxen slottspark och underjordiska tunnlar att leka i. Och inte minst ett lyckligt familjeliv. Jan tog sedermera examen på en handelshögskola och började jobba med marknadsföringen av slottet Mainau. Han levde livets glada dagar och pengarna rullade – men det var aldrig något problem. Inte än...
– Så fort jag behövde kontanter gick jag till min far som skickade mig vidare till sin förvaltare, herr Rottweiler. Jag kunde få ett par tusen D-mark varje gång, vilket naturligtvis var väldigt bekvämt. Men det gjorde också att jag aldrig fick lära mig pengars värde, har Jan berättat.
Arvet på över 10 miljoner
Jan hade dessutom fått ett större arv efter sin farfar prins Wilhelm – i dagens penningvärde en bra bit över tio miljoner kronor. Men pengarna rann snabbt iväg. Jan hade smak för livets goda och spenderade en hel del pengar på bilar, båtar och brudar – han är idag inne på äktenskap nummer sju (!). Pengarna försvann på rekordtid, vilket ledde till att relationen med pappa Lennart, som blivit mer och mer ansträngd på grund av Jans sorglösa leverne, nu kraschade totalt.
– När pappa fick veta att jag gjort slut på arvet rann bägaren över. Han slängde sin ena sko efter mig och bad mig dra åt h-e.
Jan fick nu finna sig i att försörja sig som en ”vanlig människa”, och sökte lyckan som vinimportör, skrothandlare, diskare, krögare och DDR-spion (!); med hjälp av ett armbandsur med inbyggd kamera tog han bilder på en sovjetisk helikopterbas.
Jan har även drivit bolaget Bernadotte & Falk AB tillsammans med en kompanjon. Affärsidén var att låta kunder testa sitt DNA mot DNA från släkten Bernadotte, för att på så sätt se om man var släkt med kungafamiljen. Relationen till fadern och kungafamiljen blev alltmer ansträngd, och droppen kom när Jan mot betalning adopterade en person som ville dra nytta av hans efternamn och titel – något han fortfarande djupt ångrar.
– En tysk affärsman sökte upp mig och ville att jag skulle adoptera honom mot en summa pengar. Efternamnet Bernadotte och grevetiteln som följde med på köpet skulle öppna dörrar för honom i affärslivet menade han. Min ekonomi var lite skral vid tillfället så dumt nog tackade jag ja, har Jan berättat i Aftonbladet.
Hovet var rasande
Sedan dröjde det inte länge innan telefonerna på Mainau började ringa. I andra luren fanns ilskna människor som blivit blåsta på pengar av en ”greve Gerhard Bernadotte av Wisborg”. Till råga på allt hade den tyske bedragaren lagt ut en stor bild på Drottningholms slott på sin hemsida. Hovet var minst sagt upprört, pappa Lennart rosenrasande och för den övriga släkten var Jan nu en ickeperson.
Jan bosatte sig så småningom hemma i Sverige, närmare bestämt på en Karl-Johansgård i Flen. Hans relation med kungafamiljen, halvsyskonen och styvmamman är obefintlig, men kontakten med helsyskonen, de fyra barnen och barnbarnen har varit god. Jan Bernadotte lever som han alltid har gjort, allt eller inget.
LÄS MER: Kungens okända ungdomskärlek – kunde ha blivit Sveriges drottning
LÄS MER: Sanningen om kungafamiljens kroppsspråk – så är de egentligen
LÄS MER: Kungen pressades på en kvarts miljon av påstådd älskare