Kungen rasar mot TV4: "Det är förfärligt"
Kungen är en person med stor humor. Han skämtar själv friskt, i alla fall när han är på gott humör, och bjuder gärna på vitsar i goda vänners lag.
Men kungens skämtlynne har gränser. Speciellt när det är den egna familjen som förlöjligas.
Vi minns alla TV4-programmet Hey Baberiba och deras stående inslag "Familjen". Där blev kungafamiljen parodierade på det mest hejdlösa manér – och för många fastnade skrattet i halsen.
Kungen rasar mot TV4: "Det är förfärligt"
Svensk Damtidnings chefredaktör Johan T Lindwall beskrev hur sketcherna togs emot av kungafamiljen i sin bok “Carl Philip – prinsen som inte fick bli kung”.
LÄS OCKSÅ: Märtha Louises dotter talar ut efter skriverierna om Durek
”I program efter program var det Carl Philip som fick klä skott för skämten och stundtals kunde det jämställas med mobbning. I sketcherna framställdes han som totalt hjälplös och till slut fick hovet nog av TV4 och deras drift med prinsen. När det i ett program visades en sketch där Carl Philip behövde hjälp med att kissa gick både kungen och drottningen i taket. I sketchen spelade David Hellenius prins Carl Philip, som när han skulle gå på toaletten bad dåvarande hovmarskalken Elisabeth Tarras-Wahlberg (spelad av Christine Meltzer) om hjälp att gå på toaletten”, skriver Johan.
Men vad tyckte då kungen själv om sketcherna? Det redogjorde han för i en intervju med magasinet Chef.
– Jag tycker det är förfärligt. Många gånger när jag träffar ungdomar, så frågar de om vad jag tycker om ’Hey Baberiba’. Och så säger de att jag blir mobbad i programmet, sa kungen då.
Kungen uppskattade inte Hey Baberiba
Samtidigt slog kungen fast att även monarkins representanter ska få användas som humorstoff.
– Man ska kunna tåla ett skämt, men inte systematiskt för då blir det personförföljelse. Det är inte så jätteroligt att dagen efter att vi blivit hånade i TV, ställa sig upp i något sammanhang och hålla ett seriöst föredrag. Och då står det en massa barn och vrider sig av skratt bara man visar sig. Jag känner mig lite som Martin Ljung. Man skrattar så fort man ser honom eftersom man vet att det är roligt. Så det är lite svårt. Om syftet var att förlöjliga oss, så har man onekligen lyckats.