Kungligheternas tuffa dilemma: Kärleken eller titeln

Prinsessan Margaretha gifte sig med en britt, prinsessan Désirée med en svensk friherre och prinsessan Christina med affärsmannen Tord. Och i samma ögonblick som de sa ja förlorade de också sina titlar, sina kungliga privilegier och sin formella tillhörighet till kungahuset. Även om de samtidigt, som plåster på såren, fick hederstiteln prinsessa.

Det var bara prinsessan Birgitta som valde en kunglig man. Hennes äktenskap med numera bortgångne Johann Georg, eller Hansi som han kallades, prins av tyska Hohenzollern, gilldes enligt det gamla traditionella sättet att se på saken och därför är hon den enda Hagasessan som fortfarande tillhör kungahuset. Sådana var spelreglerna för 1960-talets svenska prinsessor.

Idag har kungen valt att vara mer frikostig med prins- och prinsesstitlarna och kungafamiljen har vuxit till 15 personer, ett helt fotbollslag inklusive fyra avbytare!

Ingen av kungens systrar har någonsin yttrat sig offentligt om hur de egentligen ser på detta, men det har viskats om några lätt höjda ögonbryn över den yngre generationens ”gräddfil”. Även i kretsen kring kungafamiljen anser en del att kungen överlag varit lite väl generös.

– Alla som vill får visst bli prins eller prinsessa numera, som en av dem tidigare har uttryckt saken.

– Det är klart att tiderna förändras, men det får vara någon måtta. Och man tycker ju att särskilt Titti (prinsessan Christina, reds. anm.), som bor i Sverige och alltid ställer upp, kunde få något tillbaka. Varför är inte hennes man Tosse hertig, till exempel?

Kungens farbröder drabbades också mycket hårt av de kungliga reglerna. Pappa Gustaf VI Adolf och farfar Gustaf V krävde en prinsessa, eller åtminstone någon från ett furstehus och på 1930-talet och början av 1940-talet var det strykande åtgång på prinsarna. Då hade den nya tiden nått ända in i kungahusen och ingen ville längre avstå från kärleken för att bevara det blåa blodet i familjen. Följden blev att titlarna rök all världens väg för den tidens unga tronarvingar: kungens farbröder prins Sigvard och prins Carl Johan och deras kusin prins Lennart.

22-årige Lennart, som var son till gamle kungens bror, prins Wilhelm, var först ut. Lennart hade träffat svenska Karin Nissvandt, 20, och våren 1932 trotsade han sin farbror Gustaf V och gjorde henne till sin hustru på Princes Row Registry Office i London. I samma ögonblick fick han vinka adjö till den svenska tronföljden och prins Lennart förvandlades till privatmannen Lennart Bernadotte. Sin grevetitel fick han först 19 år senare av storhertiginnan Charlotte av Luxemburg.

Ganska precis två år senare var det dags igen. Prins Sigvard, 26, svensk arvfurste och hertig av Uppland, hade blivit kär i den 22-åriga tyskan Erica Patzek, och så blev det ett nytt kungligt rebellbröllop i London. Vigseln i Caxton Hall tog fem minuter, men straffet för att han valde fel kvinna blev hårt.

Sigvard förlorade prinstiteln, och arvsrätten till tronen. Hans konto spärrades och apanaget drogs in. Han fick också order om att lämna tillbaka de ordnar han fick när han döptes, och under bröllopslunchen klev det in en herre från svenska ambassaden och hämtade hans diplomatpass.

Men inte ens detta avskräckte lillebror Carl Johan, som fem år senare föll pladask när journalisten Kerstin Wijkmark blåste rökringar på honom på innestället Cecil i Stockholm. Detta var på hans 23-årsdag, hösten 1939, och sju år senare gifte de sig i New York. Både Sigvard och Carl Johan blev så småningom grevar, och precis som Lennart fick de sina titlar av storhertiginnan av Luxemburg.

1947 omkom kungens pappa i flygkraschen på Kastrup och plötsligt var det bara en enda prins (och kunglig reserv) kvar i kungafamiljen. Så prins Bertil bet ihop och levde hemligt samboliv (eller stockholmsäktenskap som det hette då!) med sin stora kärlek, tidigare frånskilda Lilian Craig. Det tog 33 år innan de kunde gifta sig, och som tack för offret gjorde kungen undantag från reglerna och så fick Lilian bli prinsessa.

Även det brittiska kungahuset hade sina kärleksoffer. 1936 valde drottning Elizabeths farbror kung Edward att abdikera för att kunna gifta sig med två gånger frånskilda Wallis Simpson. Och 29 år senare var uppståndelsen stor innan Elizabeths lillasyster prinsessan Margaret till slut valde att avstå från sin stora kärlek, den frånskilde Peter Townsend, med följden att hon då behöll sin kungliga värdighet. Sedan dess har det dock hänt en del – tänk bara på prins Harry, som kunde gifta sig med frånskilda Meghan Markle utan att någon höjde ett ögonbryn. Drottning Elizabeth har dock valt en annan linje än vår egen kung, hon är mycket sparsam med titlarna. Vare sig Kate eller Meghan är prinsessor, och Harrys och Meghans väntade barn som ska komma till världen i vår ryktas få nöja sig med att bli hertig, eller lady om det blir en flicka.

Läs mer:

Johan T Lindwalls exklusiva analys: Så blir kungliga superåret 2019

Herman Lindqvist: ”Ställ ut de kungligt begåvade!”

Herman Lindqvist: ”Förr var det döden att smäda konungen”

Foto: TT, Jonas Borg/Kungahuset.se