Kusiner, skådisar och finansmän: De får bo på kungens privata ö – reglerna som gäller
På den gröna ön utanför Östermalm lever ambassadörer, finansfamiljer och kungliga släktingar sida vid sida med bokförläggare, konsthandlare och kulturelit – och i princip samtliga har fått kungens godkännande. Några av dem som bor här är grevinnan Monica Bonde (kungens kusin), systersonen Gustaf Magnuson, vännen Michaël Berglund, skådespelaren Thommy Berggren, Sveriges Radios förra vd Kerstin Brunnberg, prinsessan Madeleines ex Jonas Bergström samt fastighetsmagnaten Oscar Engelbert.
Wallenberg, Bonnier och Kreuger försökte bräcka varandra
Vi talar förstås om Kungliga Djurgården. Här bor och verkar flera av Sveriges mest inflytelserika släkter, till exempel Bonniers på Nedre Manilla och Wallenbergs på Täcka udden. En gång i tiden bodde även familjen Kreuger här, i Villa Ugglebo på Norra Djurgården. Nedre Manilla ritades av arkitekt Ragnar Östberg år 1909, på uppdrag av förläggaren Karl Otto Bonnier. Fastigheten fick dock sitt namn (efter Filippinernas huvudstad) redan på 1700-talet, när en spansk diplomat köpte marken.
Täcka udden ritades av bröderna Axel och Hjalmar Kumlien. År 1889 förvärvade Knut Agathon Wallenberg huset som sitt sommarresidens. Sedan 1958 har huset använts som representationsställe för SEB och Investor. Villa Ugglebo ritades och byggdes 1897 av arkitekt Ferdinand Boberg som själv bodde här innan villan övertogs av dåvarande kronprinsen Gustaf (VI) Adolf. Han använde villan som sommarnöje fram till 1919, då han sålde till Ivar Kreuger.
Det fanns en tydlig rivalitet mellan de tre familjerna Wallenberg, Bonnier och Kreuger – bland annat försökte man hela tiden bräcka varandra med större och finare båtar. Familjen Kreuger brukade ta hem segern och vann även i klassen konstiga nymodigheter, som ägare av en plåtbåt!
Vatten, vilda djur och fårhjordar
Men det är inte bara exklusiviteten som är speciellt med Djurgården. Området är sällsynt väl bevarat trots att det ligger mitt i huvudstaden, omgivet av vatten och med naturromantiska miljöer, vacker bebyggelse, fårhjordar och vilda djur. Att detta bevarats som en gömd juvel genom århundradena kan vi tacka kungen och hans dispositionsrätt för. Motorvägar. hyreshuskomplex och shoppingcenter göre sig icke besvär!
Det är alltså en utvald skara som får möjligheten att bo i de pampiga villorna och våningarna på Kungliga Djurgården. Men som bekant har alla medaljer en baksida, och för ägarna av villorna innebär det att de inte äger marken som huset står på. Säljer man sin villa eller våning säljer man också arrendekontraktet, och nya ägare prövas av kungen, bland annat ur en säkerhetsaspekt.
Madeleine tvingade bort hyresgästerna
Man kan alltså inte sälja fritt den öppna marknaden. Majoriteten av alla fastighetsägare på Djurgården betalar också arrende till Kungliga Djurgårdens förvaltning, men varje krona går tillbaka till försköningar och förbättringar av området.
När det gäller hyresbostäderna bebos det stora flertalet av personal med anknytning till Hovet. Alla hyresgäster saknar besittningsrätt, vilket betyder att de inte kan byta sitt kontrakt mot ett annat kontrakt. Det betyder också att de kan tvingas flytta om kungen vill använda fastigheten till något annat. Det var vad som hände när de boende på Villa Parkudden fick maka på sig, eftersom prinsessan Madeleine och Jonas Bergström planerade att flytta dit efter bröllopet som aldrig blev av. Nu består Villa Parkudden av pensionärsbostäder för tidigare anställda vid hovet.
Här går elitens barn i skola
Kungliga Djurgården har alltså en lång historia av prominenta invånare, men fram till relativt nyligen var befolkningen ändå betydligt mer uppblandad än vad den är idag, bland annat bodde här många arbetare som var anställda på varven. Och ännu på 60-talet var Djurgårdsstaden en liten stad i staden med runt 15 butiker; frisörer, skräddare, skomakare, tobaks- och livsmedelshandlare.
Etableringen av elitskolan Campus Manilla har också inneburit ett symboliskt skifte. Under 200 år var Manilla ett riksinternat för hörselskadade. Den slottslika skolan var insprängd mellan sekelskiftets ledande finansprofiler: Ernest Thiel, Karl Otto Bonnier och Knut Agathon Wallenberg. Eleverna utgjorde en drastisk kontrast till den burgna miljön, och i sina memoarer skildrar Albert Bonnier Jr hur han fick verklighetskontakt i umgänget med skräddarmästarens barn på Manillaskolans vind.
Men 2013 flyttade skolan till Kungsholmen, och nu huserar alltså exklusiva Campus Manilla här. En av eleverna är prinsessan Estelle, som går här tillsammans med barn från Sveriges finaste familjer. Den slottsliknande skolan påminner nästan om ett daginternat, där eleverna stannar kvar efter skoldagens slut för att göra läxor och utöva sina fritidsaktiviteter – exempelvis piano, tennis och schack. Ett smidigt koncept för upptagna föräldrar!
Den kungliga dispositionsrätten
Den kungliga dispositionsrätten ger Sveriges kung rätt att disponera de kungliga slotten och Kungliga Djurgården i Stockholm (även delar av Gamla stan, Drottningholm, Haga och Ulriksdal). De fastigheter som omfattas av dispositionsrätten ägs av staten, administreras av Ståthållarämbetet och förvaltas av Statens Fastighetsverk och Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Villor som ligger på denna mark ägs visserligen ofta av enskilda personer – som dock måste godkännas av kungen. Detsamma gäller de som hyr lägenheter.
Detta är Djurgården
Kungliga Djurgårdens yta motsvarar cirka en femtedel av Stockholms innerstad. Området brukar delas i två: Södra Djurgården med bland annat Skansen, Gröna Lund, Rosendal. Och Norra Djurgården med bland annat Lill-Jansskogen, Stockholms universitet och Kungliga Tekniska Högskolan. Den absolut största delen av Södra Djurgården kontrolleras av kungen. Så har det varit ända sedan medeltiden, då Gustav Vasa förstatligade den katolska kyrkans marktillgångar.
Under 1500-talet var Södra Djurgården jordbruksmark som försåg kungafamiljen med grädde, smör och mjölk.
Under 1600-talet var Djurgården kunglig jaktpark med inhägnad hjort. Allmänheten hade tillträde men inte jakträtt.
Under 1700-talet minskade kungahusets intresse för jakt och hjortarna flyttades först till Hjorthagen och sedan till Gripsholms slott. En avgift infördes för besök på Djurgården.
Under 1800-talet avskaffades det kungliga enväldet, och staten la 1809 beslag på marken. Men den nytillsatte kungen, Jean Baptiste Bernadotte, kompenserades med den kungliga dispositionsrätten och förvandlade Djurgården i enlighet med ett tidstypiskt, romantiskt ideal. Han lät plantera ek, bok och alm och anlade vägar, promenadstråk och ängar, och 1825 lät han bygga kronan på verket, det rosa dockslottet Rosendal.