21 358 steg med Victoria: ”Plötsligt dök prins Daniels syster upp i skogen!”
1,6 mil. 21 358 steg. Och 100 000 arga myggor. Där har ni kronprinsessan Victorias vandring genom drottning Kristinas gamla jaktmarker i Gästrikland. Ett landskap som brukar kallas “porten till Norrland” och som dessutom har extra kunglig glans eftersom det är prinsessan Madeleines hertigdöme.
Victoria som älskar väder (ja ALLT väder, även snöyra!) fick njuta av en varm svensk sommardag. Svansen av vandrare ringlade längs Norrlandet med sina vackra gamla grosshandlarvillor (där det numera bor en hel del hockeykillar som tjänat storkovan i hockeyligorna i Nordamerika). Kronprinsessan fick både se fin svensk skog och känna vinden i håret från utsiktsplatsen högt över havet.
Men hur är det egentligen att vandra med Victoria? Ja en sak är klar, hon älgar på med väldigt raska steg. Trots det lyckades hon ändå se varenda en som stod och väntade med en välkramad bukett liljekonvaljer (Gästriklands landskapsblomma).
Fast alla fina möten innebar också en viss utmaning för tidsschemat och dagens värd, landshövding Per Bill. Men så klämde kronprinsessan i med ett ljudligt:
– Nu GÅÅÅR vi hörni!
Med sig från hovet hade hon som vanligt sin hovmarskalk Karolin A. Johansson samt adjutanten Jonas Forsmark (för dagen i militärgrön fältuniform):
Dessutom är det alltid sjukvårdskunnig personal med på vandringarna, den här gången i form av Rödakorsaren Alexander Helgesson som till vardags jobbar med krisberedskap på länsstyrelsen i Dalarna. Han hade hjärtstartaren på ryggen, men denna dag behövde han och hans kollega bara plåstra om ett ben.
Så vandrade kronprinsessan fram längs havet, förbi de röda stugorna och längs dikesrenarna med midsommarblomster. Hennes maffiga förlovningsring gnistrade i solen, men mot de ilskna myggorna fick hon slåss som alla andra.
I vimlet träffade jag prins Daniels trevliga farbror och faster, Nils och Ann-Catrin Westling. De bor i en vacker gul trävilla i det gamla fiskeläget Utvalsnäs på Norrlandet utanför Gävle och nog ser man vem Daniel brås på:
Nils, ni är bra lika, du och Daniel!
– Ja, de säger att vi är lite lika på rösten…
Sin lunch åt kronprinsessan i klubbhuset hos Gefle Segel Sällskap i Huseliiharen. Där bjöds det på läcker skärgårdstallrik (även om det ryktades att Victoria slog till på det vegetariska alternativet Chèvre Wellington).
Och det var sedan det hände, det som gjorde att man insåg att när Victoria är ute och vandrar, då kan allting hända. För plötsligt stod hon bara där i shorts och keps: prins Daniels evigt coola syster Anna Westling Söderström. Och med sig hade hon sin man Mikael.
Victoria utbrast lätt chockad:
– Men jag hade ingen aning om att Anna och Micke skulle komma!
Inte nog med det, prins Daniels kusiner Frida och Sara dök också upp och så radade de alla upp sig mitt ute i skogen så att jag kunde ta denna fina bild:
Familjen Westling samlad till dop
Att hela familjen var samlad hade sin speciella förklaring. I dag döps prins Daniels pyttelilla kusinbarn, 3 månader ung.
– Han ska heta Henry, det är officiellt från i morgon om vi i inte ändrar oss, skojade hans mamma Sara.
En dag som denna kunde familjen Westling verkligen vara stolt över sina hemtrakter.
– Ja Gävlebukten visar sig från sin bästa sida, log Sara.
– Vi bor i Stockholm annars, och det är så mysigt att komma hem hit till mamma och pappa.
För Victoria blev det ett riktigt kramkalas med Daniels släkt och innan hon satte sig på 19.16-tåget hem från Gävle hade hon också hunnit bli hedersmedlem i Gävle Taekwandoklubb, fått veta mer om fisket vid Gävlekusten och lärt sig surra en trefot hos sjöscouterna. Samt provsmakat den berömda, granrisrökta Bönaböcklingen.
– Åh det här är barndomsminnen för mig, sa kronprinsessan Victoria som brukade hjälpa pappa kungen att röka strömming när hon var liten.
Med vad kan man annars säga om kronprinsessans vandringar, inför finalen i Dalarna på onsdag? Jo, att Västergötland var regnigast, Södermanland var längst (1.9 mil) och att Lappland bjöd på djupaste snön.
Och Gästrikland? Ja, vi säger som Victoria: Det går ju inte att jämföra. Men en finare dag kunde hon inte ha fått.
Foto: Christine Olsson/TT, Helena Wiklund/Svensk Damtidning