Nu är du storasyster Estelle - såhär är det!
Kronprinsessan Victoria minns tydligt när hon blev storasyster. Båda gångerna. Tidigt blev hon lite av en “extramamma”. Hon ville ta hand om sina syskon, finnas där för dem, vara ett stöd.
– Jag kände stort ansvar, har Victoria förklarat i boken “Victoria, Victoria!”.
Victoria berättar att hon, Carl Philip och Madeleine “lekte jättemycket när de var små”. Än i dag träffas de så ofta de bara kan. Carl Philip är dessutom gudfar till lilla prinsessan Estelle. och Victoria är i sin tur gudmor till Madeleines dotter Leonore. När Madeleine våren 2010 mådde dåligt över uppbrottet från Jonas Bergström, och inte orkade arbeta, ryckte Victoria in i sin lillasysters ställe.
– Hon har varit en jättebra storasyster, meddelade prinsessan Madeleine i samma veva.
Och kanske är det inte så konstigt att barnen Bernadotte står så nära varandra och tycker om varandra så mycket, Kungliga barn utvecklar ofta starka band till varandra. Eftersom de lever alldeles särskilda liv är det svårt för utomstående att riktigt förstå hur det är att vara kunglig. Därför blir syskonen extra betydelsefulla. De håller varandra om ryggen, sviker aldrig. De vet alltid vad den andre går igenom. Kanske är det också därför som kungligheterna ofta har flera barn, gärna två eller tre. I en intervju i samband med att kronprinsessan Victoria fyllde 25 år talade hon om vikten av syskon. Hon konstaterade att Carl Philip och Madeleine varit väldigt viktiga för henne.
– Men jag vet inte hur viktig jag har varit för dem, skojade hon med ett skratt.
Men hur ska man som förälder hantera när ett nytt litet barn kommer till familjen? Vi frågade psykologen Eva Rusz.
Hur kan man som förälder förbereda ett mindre barn på att få syskon?
– Det beror på hur gammalt det äldre syskonet är. Är det en större åldersskillnad på typ 3-4 år kan man ju köpa en babydocka och leka med den innan och på så sätt visa hur det kan komma att bli då en bebis kommer. Men ändå finns alltid en känslomässig reaktion oavsett ålder det kommer man nästan inte undan. Det kallas protestbeteenden som kan ta sig i utryck i trots, spotta eller slå bebisen etc…
Hur ska man agera som förälder, mot det stora barnet, då bebisen väl kommer?
– Se till att det stora barnet får en stunds obetingad egen uppmärksamhet minst en gång dagligen där bebisen inte närvarar och det stora barnet får äga mamma och pappa som det en gång i tiden var förr.
Om det uppstår rivalitet och avundsjuka, hur ska man hantera det som förälder?
– Man ska markera gränser men trösta det stora barnet och göra allt man kan för att visa att man fortfarande älskar detta lika mycket minst. Man kan bli arg men det viktiga är att man förstår att det stora barnet känner sig övergivet och protesterar på sitt sätt.
Av Johanna Lejon
Foto: Stella Pictures