Nu öppnar Claes Elfsberg upp sig om dotterns död

Efter en tids frånvaro har nyhetsankaren Claes Elfsberg under sommaren synts igen i tv-rutan, som vikarie på Rapport. Vi mötte även Claes Elfsberg under en vimmelfest i juni i år, då med ett leende på läpparna. Vad vi och många andra då inte visste var att familjen drabbats av en stor tragedi.

I februari gick nämligen Claes dotter Hanna bort, bara trettio år gammal. I en intervju med Expressen berättar han om sorgen och hur det är att börja jobba igen.

– Min dotter blev sjuk redan för drygt ett år sedan, men när hennes sjukdom i oktober-november kom tillbaka i ännu allvarligare form sade jag i från mig alla uppdrag jag hade – det gällde både Sveriges Television och Sveriges Radio – för att kunna vara med henne. Efter en sådan här familjetragedi tar det ett tag innan man är på benen igen. Jag försöker jobba mig in i arbetslivet igen, säger Claes till tidningen.

Han berättar att Hanna drabbades av en virusorsakad livmoderhalscancer, som först syntes som cellförändringar.

– I april 2017 fick hon behandling enligt konstens alla regler med operation, strålning och cellgifter. Hon fick behålla håret och tyckte så långt att behandlingen var rätt uthärdlig. Men vid en screening visade det sig att cancern tyvärr kommit tillbaka på en annan plats i kroppen.

Denna gången i lymfsystemet.

– Uppe i halsen. Som sångare och musiker var hon rädd för att det skulle påverka sångrösten. Hon och vi andra tänkte inte att det skulle sluta så illa som det gjorde. Vi trodde in i det sista att behandlingen skulle fungera. Senare undersökningar visade att tumörerna minskade i storlek. Men som doktorn förklarade efteråt så blev cancern tydligen immun mot de här cellgifterna. Och när det hände så bara exploderade det. Det tog bara åtta dagar från det att Hanna fick beskedet att det fanns en spridning uppe i huvudet och ryggraden till dess att hon var borta. De sista dagarna på sjukhuset gjorde hon sin sista uppdatering på Facebook.

Claes berättar även om sorgen, som ibland tar över.

– Min upplevelse av sorg är att man väljer inte att tänka på det, den finns där. Ibland kan den ta överhanden, då kan man inte göra något annat än att tänka på det. Den finns där hela tiden. Men det är bra att vara i ett vanligt liv, att inte bara sörja, utan att även fungera. Det tror jag är något man måste bestämma sig för, vilken väg man vill ta i livet när man drabbas av en stor sorg. Ska jag bara grotta ner mig i den eller ska jag fortsätta leva? Min fru och jag har tillsammans bestämt oss för att vi måste fortsätta leva. Men vår dotter som är borta – det är inte min hustrus biologiska dotter, utan min – ska ha en plats hos oss hela tiden.

En tid innan att Hanna insjuknade blev även Claes hustru Monikas son sjuk i en allvarlig sjukdom. Av deras fyra barn drabbades alltså två av dem av livshotande sjukdomar.

– Min hustrus biologiske son är nu opererad och färdigbehandlad och han blir stadigt bättre även om han själv hade hoppats att det skulle gå lite fortare. Det är 2,5 år sedan han opererades nu. Det verkar inte vara någon risk att sjukdomen ska komma tillbaka.

Här kan du läsa hela intervjun med Claes.

Läs mer: Efter Lill-Babs död – döttrarna tackar folket för fina stödet

Foto: Stella Pictures