Vett och Etikett för kungliga husdjur
Rashundar har länge varit kungliga attribut, skriver Magdalena Ribbing i nya boken. Kungligheter och personer med anor och förmögenhet hade små och halvstora hundar som sällskapsdjur. Hundarna dög inte som vakt – eller jakthundar utan var just sällskap att kela med.
Utomhus
Alla har inte lika bra pli på sina små älsklingar som drottning Elizabeth. Knepet är att alltid ha ett knaprigt kex i fickan – då lufsar hennes dorgies efter vart hon än går.
Har man då en lite mer aggressiv hund, som exempelvis prins Henriks tax – som ju bet en anställd i benet – bör man veta följande:
– Det är hundens ägare som bär ansvaret, och den som drabbas av skada kan kräva ersättning. Men det är inte enbart en ekonomisk fråga, de som har överfallits av ett i sin handhavares uppfattning tamt husdjur kan få livslånga trauman, berättar Magdalena Ribbing.
I andras hem
En glad och sällskaplig hund kan muntra upp de flesta och vara trevlighetsskapande och ett givet samtalsämne, skriver Magdalena Ribbing vidare i sin bok. Men alla är inte djurvänner. Vissa vill inte att djur ska vistas i deras hem, andra är rädda för fyrfotingarna. Hundägare kan ibland behandla sitt djur som ett barn och vågar inte lämna den ensam några timmar. De vill ta med jycken överallt, vilket kan bli helt fel.
Utgå därför inte att även din hund är bjuden, när du går bort. Det går att ordna passning, alternativt tacka nej. det går alltså inte att ta med en objuden hund till någon annans hem.
På kalas
Ett husdjur ska inte med till ett cocktailparty eller liknande där många människor rör sig på ett begränsat utrymme.
Inte heller passar det att ta med sin hund till en bjudning som föregås av en kyrklig ceremoni, som bröllop, begravning och dop.
Av Åsa Bönnelyche
Foto: Stella Pictures, Instagram