Allan Svensson erkänner: Bluffen i Svensson, Svensson – tittarna ovetandes
Nu kommer sanningen fram – av självaste Allan Svensson.
– Publiken älskade ju det, säger Svensson.
Allan Svensson, 71, inledde sin skådespelarkarriär på slutet av 70-talet och har sedan dess setts i otaliga teaterpjäser, filmer och tv-serier.
Med rollen som pappa Gustav i familjen Svensson slog han sig på 90-talet in som en av de allra mest älskade karaktärerna i svensk tv med ”Svensson, Svensson”.
Ja, man kan lugnt konstatera att han är väldigt folkkär.
I en tidigare långintervju med Expressen har Allan Svensson berättat att han har fått massa med jobberbjudanden.
– Med åren får jag inga idiotförfrågningar om några dumma jobb, utan jag har alltid fått vettiga förfrågningar. Jag är pensionär. Jag kan klara mig gott som jag har det. Det är mer om jag känner för att sätta i gång igen eller om någon hör av sig igen. Jag har inte lagt av, det är bara att jag ligger lite lågt just nu.
Allan Svensson erkänner: Bluffen i Svensson, Svensson – tittarna ovetandes
Expressen: Vad gör du när du är ledig?
– Jag gör ingenting. Jag är hemma. Och så träffar jag lite folk och så där från och till. Jag har en del umgänge, så det är ganska behagligt.
Nu när det vankas julafton igen, årets kanske mysigaste tid, så kommer man självklart titta på "Svensson, Svensson.
– Jag tycker det är en jultradition precis som Kalle Anka klockan tre, säger han.
Allan Svensson berättar om bluffarna som tv-tittarna missar.
– Ja det som är roligast är att man fortfarande kan se tabbar man gjorde: Där reagerade jag snabbt och det där var för långsamt. Fast nu har jag vant mig. Men det är ganska få för jag var väldigt noggrann när jag jobbade, så jag släppte inte igenom någonting. Men någon gång kan jag se att ”där var jag fel i tajmingen”. Men det är bara jag som ser det, så jag lider inte speciellt av det, säger Allan Svensson till Expressen och blir sedan nostalgisk:
– Gustav är ju så speedad, han har ju ingen verklighetsförankring riktigt. Han tror att allting ska gå som han vill. Men det avsnittet var kul att spela in. Det var mycket små praktiska saker. Man skulle lyfta på en gryta och ta upp någonting och så var det en väldigt bra replik. Sen hade de glömt att lägga i det som skulle vara i grytan. Och då fick man bryta: ”Ja nu har rekvisitan missats här igen”. Det var ju ofta missarna som var roligast när vi spelade in kommer jag ihåg. Publiken älskade ju det. De gapskrattade när vi fick göra om för att det blev fel.
