Amelia Adamos första ord efter makens bortgång: "Jag tror att han dog lycklig"
Amelia Adamo, tidningsdrottning och journalist, var 62 år när hon träffade Lucio Benvenuto på ett dansgolv.
En kyss senare, som Amelia beskrivit fick henne att "lätta från marken", ledde till 15 år av lycklig kärlek.
Amelia Adamos make har somnat in
Men den 19 februari somnade Lucio in efter att ha drabbats av cancer.
”Nu är Lucios och mina dagar över. På förmiddagen i dag den 19/2 seglade han över till den andra stranden. Färden gick lugnt och utan smärtor. Hans benmärgscancer utvecklades till aggressiv leukemi och på sex dagar från beskedet togs han ifrån oss. Vi var alla, barn och barnbarn, på plats och kärleksbombade honom till sista andetaget", skrev Amelia i ett mejl till sina vänner.
– Alla var där och Lucio hann uppfatta det. Jag tror att han dog lycklig. För honom var det så viktigt att våra familjer skulle förenas när vi blev ett par och så blev det verkligen. Lucio var så oerhört älskad av sina barnbarn, och de yngsta förstår inte vem som nu ska göra hans pannkakor, de var godast i hela världen, säger hon till tidningen Amelia.
"Fanns så mycket kärlek"
Hon har förklarat att "cirkeln slöts" när hon träffade Lucio och beskriver honom som en "manlig mamma", som tog hand om henne genom att ta hand om hushållet.
Att det blev just dem var självklart för de båda, även om de kom från olika bakgrunder. Amelia lutade sig gärna mer åt finkulturen medan Lucio drogs till actionrullar.
– Det jag höll på med intresserade honom inte alls. För honom satt allt i händerna, och där fanns så mycket kärlek, omsorg och värme. Hans stora fråga varje dag var vilken mat vi skulle äta. Kärlek kan se ut på olika sätt, och hans sätt att älska mig var genom att sköta hushållet.
VIDEOS FRÅN svenskdam
Somnade in efter obotlig cancer
Det var på sjukhuset som de fick cancerbeskedet. Obotlig benmärgscancer med förväntad livslängd på max ett år.
Lucios största oro var dock hur Amelia skulle klara sig, eftersom hon inte kan laga mat.
– När man möts senare i livet har man en helt annan tolerans för att partnern inte är en kopia av en själv. Man har nog inte heller samma tendens att se partnern som ett projekt och försöka förändra. Vi visste också båda att vi var i en ålder då det är dumt att tjafsa. Vi ville bara leva.