Anders Bagge om Johanna: "Jag tog henne inte från hennes man"

Vi står där, upptryckta mot köksbänken med hund­godis, jag och den lätt hund­rädde fotografen.

– När de kommer in så skäller de. De skulle aldrig bita, men Ebba skäller ut alla, försäkrar matte Johanna Lind medan sambon Anders Bagge drar fingrarna genom sitt välansade skägg.

Vi är hemma hos Anders och Johanna i deras stora, vackert inredda hus. Det är en dröm för den inredningsroade, det stora lantköket har både köksö, flygel och sjöutsikt.

– Det var ett ruckel när jag köpte det här för elva år sedan, säger Anders. Vi har ständiga projekt som aldrig blir klara, säger han och nickar mot en container med byggmaterial.

Nu är det så långt ifrån ruckel man kan komma, är byggt i etage, har egen studio, terrass som gjord för cocktailpartyn, pool och sjötomt.

Och här bor inte ett par med hund. Här bor en familj bestående av ett par och fyra hundar. Och nu kommer hela flocken. Klorna raspar mot parketten när de sladdar i kurvorna och tar sats uppför den lilla etagetrappan. Först kommer de två vita, jack russell­terrierna Ebba och Selma. Sedan Iris, original olde english bulldogge, och sist skuttar den då 15 veckor gamla Sonja – även hon av samma ras.

Efter några minuter lägger sig lugnet. Brasan sprakar och Johanna fixar fika medan Anders bedyrar:

– Jag skulle inte kunna leva utan hundar. De är det finaste man kan ha, säger han och klappar Iris. Kärleken man känner är så stor. Det negativa är att jag hatar att lämna dem.

– Ja, de är som våra barn, säger Johanna, helt självklara familjemedlemmar. Jag har haft hundar i hela mitt liv, och varenda hund har en tydlig personlighet, precis som vi alla.

Sonja nosar på hundsoffan, en vanlig soffa som Anders sågat av benen på. Den är även en favorit för katten som släpar in halvdöda jaktbyten där bakom. Nu tronar Iris i den, hunden som har ett eget Instagramkonto med över 30 000 följare. Hon riktar ett halvt öra mot husse som berättar om hundar de testat att ta hem från hundstallet.

– Jag bjuder ofta på både hundarna och mig, men Johanna har jag velat ha lite privat. Men nu när jag hittat den jag vill ha kan jag lika gärna berätta, säger han leende.

Bröllopet sattes till augusti, och enda kravet var att det skulle äga rum väldigt romantisk plats. Och att kyrkan accepterade hundarna som brudnäbbar. För det var just hundar som gjorde att de en gång fick upp ögonen för varandra. De är bekanta sedan 16 år då de bott i samma del av Djursholm och småpratat när de mötts.

– Första gången jag träffade Anders var på en middag och vi funkar på samma sätt – när det finns hund eller barn dyker vi direkt ner på golvet och liksom glömmer de vuxna. Vi hamnade där under köksbordet bland barnen och hundarna.

– Då märkte man ju direkt att det är lätt att tycka om Johanna, säger Anders. Hon är schyst, trevlig, rak och skrattar mycket. Fan, vilken bra tjej, tänkte jag. Och hennes dåvarande man Djon, han var ju också skitbra. Vilket par!

Han tittar ömt på henne.

– Jag tog henne inte ifrån hennes man, det var inte så. Jag skulle aldrig göra det, säger han allvarligt. Jag passade bara på att hugga som en kobra när det var över. När jag hörde att hon separerat messade jag och frågade om hon ville ta en promenad. Vi hann bara träffas och fika, sen kände jag: ”där är hon ju!”

– Och jag separerade efter ett långt förhållande och ville bara vara själv, säger Johanna.

– … sen körde jag uttröttningsmetoden, säger Anders. Jag ringde och ringde, jag var som en terrier.

Anders högg som en kobra

De tittar på varandra innan hon fortsätter:

– Jag var helt oförberedd på att bli kär så fort. Men man kan inte riktigt styra över sånt. Sen var det bara, okej – nu kör vi!

Båda kände att det var löjligt att hon skulle skaffa eget boende. De ville ju ändå bara vara tillsammans hela tiden.

– Jag är passionerad. Jag vill vara med Johanna så mycket som möjligt. När hon åker bort känns det som om halva jag är borta, det är som om hela min värld går i kras. Och får jag inte ta med mig Johanna, då kan jag bli galen. Så när jag åker på föredrag eller spelningar är det ”då kommer jag, och fyra hundar, och så Johanna”. Vi är ett paket.

Fotografen vill ta bilder ute och det börjar letas koppel, kepsar och kappor. Några minuter senare halkar vi ner mot sjön på en isgata som Johanna galant parerar trots höga klackar och trasslande koppel. Vid bryggan ligger vad de kallar sommarstugan – ett litet hus med utsikt över både vågrörelser och stjärnfall.

– Det är praktiskt att ha sommarstugan på tomten, skrattar Johanna.

På väg tillbaka berättar Johanna om deras likheter och olikheter.

– Jag är ju en bullmamma som tar ansvar och gillar planering och struktur medan han är lite mer kaos och utan rutiner. Men ordning hjälper mot hans adhd som annars kan ge stora stressymptom. Nu har vi nyckelskåp, socklådor, anslagstavlor och långa listor för att saker ska funka.

Anders är helt öppen med sin adhd, panikångest, att han är känslig som en fjäril och har temperament.

– Det är bättre att folk vet än att de undrar varför jag gör som jag gör. Jag vet att jag inte är lätt att leva med.

Men Johanna ser fördelarna.

– Vad jag älskar hos Anders är att han är så levande. Han är lyhörd, känslosam och väldigt rolig. Han är ju låtskrivare så självklart förmedlar han känslor, men han kommunicerar verkligen.

Själv säger han sig vara en riktig hönsmamma. Ständigt orolig och mycket känslig. Plus att han arbetar för mycket.

– Jag står inför mitt tredje äktenskap. En bidragande orsak till tidigare uppbrott är att jag har jobbat bort relationen. Det hade underlättat om jag kunnat bli pappa. Då hade man väl ändrat sina rutiner.

Han funderar lite. Klappar förstrött på Sonja.

– Det blev inga barn, och det är en stor sorg. Jag skulle nog bli en bra, väldigt lyssnande pappa men också nervös att det skulle hända dem någonting.

Johanna är framgångsrik hudterapeut och entreprenör som bland annat tagit in prestige­fulla hudvårdsmärket Natura Bissé till Sverige, hon utbildar hudterapeuter, har tävlat i Fröken Sverige och är skönheten själv. Anders värdesätter hennes både varma och tuffa natur.

– Hon är ett sprudlande energiknippe, vansinnigt bra på att baka, hugga i och köra bil. Jag har aldrig känt mig så trygg i en bil med någon. Hon är lika självklar i galastass som i stövlar med grep. Dessutom är hon en jäkel på spel.

Johanna lutar sig fram och viskar:

– Vi spelar spel varje kväll och jag vinner nästan jämt. Och vi är båda lite skadeglada och skitdåliga förlorare. En dag sa han: ”Jag ska ta fram ett spel jag INTE kan förlora i.”

Sagt och gjort. Under 2018 kommer spelet ut. Men det är inte allt. Anders fyller jämnt, ska ge ut en bok, de ska båda ta mc-kort, renovera, hon ska bredda sin firma, han ska bredda sin musik, tv-bolagen drar i dem och så väntar bröllop till sommaren.

– Ja, och till dess kommer ni inte att känna igen mig. Det här ska bli mitt hälsoår, säger Anders och tar sig om magen. Sen har vi en hundgrej på gång. Ett boende för äldre, svårplacerade hundar tills man hittar den perfekta familjen.

Det lyser om dem när de berättar. Men Johanna erkänner att det kan bli för mycket jobb.

– Men Anders har lärt mig att stänga av telefonen. Att en söndag är en söndag. Han kan bli jättearg på mig …

– Ja. det kan jag … för mobilen stressar ihjäl henne. Du är ju så nyfiken, och det ringer, plingar och kommer mejl. Ibland bakar hon bröd, skickar sms, lagar lunch och skriver listor samtidigt!

Läs också: Exklusiva bilder inifrån Anders Bagges bröllopsfest

Att laga mat är Anders avkoppling. Han gör storkok varje söndag och planerar middagsmaten redan till frukost.

– Hade jag inte haft musiken hade jag nog blivit kock. Jag kan gå i en timme i en butik och bara titta på ingredienser.

Johanna slår ihop händerna och säger:

– Han är fantastisk på att laga mat, magisk! Och det ser ut som på värsta lyxrestaurangen för han lägger upp det fint dessutom.

Vi säger tack för kaffet. Nästa gång ska vi uppenbart boka in oss vid middagstid … ■

Läs också: Anders Bagges tårar när han fick sin Johanna

Foto Per Arvidsson, Malin Bondeson