Daniel Collert om tragedierna som förändrade hans liv
Som kronprinsessan Victorias pojkvän levde han med det kungliga strålkastarljuset i åtta år. Idag är det snart sex år sedan de gick skilda vägar och Daniel Collerts liv ser helt annorlunda ut. Han har etablerat sig som filmproducent och för några veckor sedan hade hans senaste film “Gangster” stor galapremiär i Stockholm.
Han sjunker ner i en fåtölj i sviten på Hotell Anglais vid Stureplan och berättar att han gör film för att han älskar det.
– För mig är det publiken som avgör om den är bra eller inte. Vi har gjort tre långfilmer utan statligt filmstöd och det är vi ensamma om i Sverige. Det är något att vara stolt över, speciellt eftersom vi har lyckats få med stora skådespelare som Mikael Persbrandt och Mads Mikkelsen, säger han.
Daniel förlorade sin pappa
Daniel har på sig en svart läderjacka och på golvet ligger två cykelväskor, redo att slängas över axeln på väg till nästa möte. Men Daniel verkar inte stressad. Långsamt och eftertänksamt börjar han berätta om sig själv och om de traumatiska händelser som präglat honom. När Daniel var tio år dog hans pappa och med det förändrades allt.
Hans mamma Anna gifte om sig med bankmannen Göran Collert, som adopterade Daniel när Anna blev sjuk i cancer. Daniel var 18 när han förlorade sin mamma och sorgen var obeskrivligt stor. Hans röst blir varm när han talar om sin styvpappa Göran.
– Jag älskar honom jättemycket, men vi har haft det tufft. Vi har upplevt mycket sorg tillsammans. Min mamma var hans stora kärlek och så blev jag kvar… Helt plötsligt bodde jag ensam med honom i huset i Djursholm, säger han.
Victoria stöttade
Vid den här tiden hade Daniel blivit skolkamrat med kronprinsessan Victoria i Enskilda Gymnasiet och hon skrev ett brev för att visa sitt stöd efter hans mammas död. De blev ett par, och för oss som följde dem på avstånd såg allting ut att vara harmoniskt. Flera saker hände som påverkade Daniel mycket starkt.
Hans halvbror tog sitt liv och 1994, när han var hemma på permission från lumpen, hamnade han mitt i det ofattbara kaoset efter dödsskjutningarna utanför Sturecompagniet. Han räddade ett liv den kvällen när han gav en ung kvinna hjärtmassage. En kort tid senare var han själv med om en svår olyckshändelse. Han drabbades av en allvarlig hjärnblödning och hamnade på intensiven.
– Jag kom hem sent och skulle bara säga till pappa att jag var hemma när jag halkade, föll nedför trappan och slog huvudet i marmorgolvet. Daniel stryker undan lite hår och visar några ojämnheter på sidan av huvudet.
En sann filmälskare
När han är ledig hittar man honom ofta försjunken i en bok, han läser oerhört mycket och säger att han ser väldigt mycket film, han äger över 600 filmer. Och så åker han ofta och gärna till sin flickvän Josefines lantställe på Blidö. Fast just nu handlar tillvaron mest om jobb som filmproducent. Han talar stolt om sitt arbete, men jag får en känsla av att han inte riktigt trivs med att vara i centrum.
– Jag kan vara oerhört utåtriktad och social när jag måste. Men en annan, och kanske större del av mig, vill dra sig tillbaka och tycker att “mitt hem är min borg”.
Hur ser din roll som filmproducent ut? Vad gör du?
– Vi är bara två personer i företaget, jag och Steve Aalam, och min roll är att få ihop finansieringen. Men jag jobbar också med den kreativa sidan. Jag är med och väljer skådisar och står och filmar själv med vanlig kamera.
Får du mycket stöd hemifrån?
– Ja, speciellt när det gäller strukturen kring ekonomi. Jag har lärt mig oerhört mycket av min pappa, han är fantastiskt intelligent och väldigt långsiktig i sin planering, vilket folk i film- och teatervärlden inte är. .
Det är dags för Daniel att skynda vidare, Sveriges nye filmprins kan vara nöjd med sitt jobb. Tre långfilmer står på meritlistan, uppföljaren till “Gangster” är redan påbörjad:
– Nästa vecka reser vi till Malmö på en försäljningsrunda för att skaffa investerare till nästa film, säger han och ler.
Av Jenny Alexandersson
Foto: Charles Hammarsten, Scanpix