Ica-Stigs avslöjande om en comeback – efter hårda kravet:"Otroligt dålig stil"
Hans Mosesson berättar om hans utspel mot Ica efter köttskandalen 2007 och hans motvilja mot att göra reklam.
Det har gått åtta år sedan Hans Mosesson pensionerade sig från rollen som Ica-Stig i de nuförtiden klassiska reklamfilmerna. I en intervju med Expressen berättar skådespelaren om hans kritik mot Ica i samband med köttskandalen 2007, flertalet övertalningsförsök till att få honom att göra comeback samt att det från början var långt ifrån säkert att tacka ja till den numera ikoniska rollen.
"Jag slutar om jag inte får säga vad jag vill"
Köttskandalen 2007 avslöjades när det uppdagades att ett antal köttprodukter som såldes av Ica innehöll obehöriga tillsatser och var märkta felaktigt. Det innebar att kunder köpte och konsumerade produkter som inte uppfyllde deklarerade kvalitetsstandarder.
Skandalen fick stor uppmärksamhet och ledde till allvarliga konsekvenser för Ica. Företaget fick omfattande kritik för bristande kontroll och kvalitetssäkring i sin köttleverantörskedja.
En av kritikerna som talade ut var Hans. Hans nära koppling till företaget genom sin roll som ansiktet utåt för livsmedelskedjans reklamfilmer fick många att höja på ögonbrynen kring hans uttalande.
– Det där var väldigt intressant, för jag sa att jag slutar om jag inte får säga vad jag vill till pressen. Jag fick då carte blanche från Icas ledning och reklambyrån att göra just det. Så då sa jag att det var ett jävla skitsätt att bedriva handel på, och så otroligt dålig stil. Det var väldigt skönt att få komma ut med det budskapet, berättar han i Intervjun.
"Tvivel och ångest inför att göra reklamen"
Hans berättar även i intervjun att det var långt ifrån en självklarhet att han skulle tacka ja till rollen som Ica-Stig. Att kliva in i reklamvärlden efter sin tidigare tid med Nationalteatern som ofta mer än sällan hade vänsterpolitiska inslag i sina pjäser var ett stort steg berättar han,
– Jag hade ju flera veckor någon form av tvivel och ångest inför att göra den här reklamen. Jag fick vrida och vända på alla tänkbara argument för att till slut landa i ett ja. Från början skulle vi bara göra fem stycken små filmer. Det är väl snart bortglömt tänkte jag.
– Så det satt väl ganska långt inne, och lite grann så var det min fru som fällde avgörandet genom att säga att ”det är klart att du ska ta det där jobbet – vi har ju aldrig några pengar.” Det var en viktig pusselbit.
