Izabella Scorupco i stor intervju: ”Jag saknar Sverige ganska mycket”
Fyra år efter skilsmässan har Izabella Scorupco, 48, hittat kärleken och livsglädjen igen. Föremålet för hennes känslor är svenske finansmannen Karl Rosengren.
– Jag tror 2019 blir mitt år! Nio är min tursiffra och jag är väldigt optimistiskt lagd, säger Izabella med ett leende.
När Svensk Damtidning träffar Izabella i Stockholm har hon precis varit och lämnat dottern Julia, 21, i London där hon ska bo en tid.
Izabella konstaterar att hon själv reste ut i världen redan som tonåring för att arbeta som modell, och att det är stor skillnad på hur dagens unga tar sig an vuxenlivet.
– Barn idag är så överbeskyddade! Speciellt i Los Angeles, där tar man ju inte bussen någonstans utan barnen blir alltid skjutsade överallt. Så allt är nytt för min dotter i London, bara en sådan sak som att ta tunnelbanan!
– När jag var 17 år åkte jag ensam till Milano och jobbade. Men jag har sluppit alla de här hemska historierna man hört om branschen. Jag var så skärpt och bestämd och visste precis vad jag ville, och så har jag nog lite förortsmentalitet också – jag har alltid varit på min vakt. Men jag har säkert haft lite tur också!
”Saknar vardagen i Sverige”
Denna gång varar Izabellas Stockholmsbesök bara några dagar; sedan är det dags att flyga hem till sonen Jakob, 15, i Los Angeles igen. Men efter 17 år i Kalifornien lockar Sverige allt mer:
– Ja, jag saknar Sverige ganska mycket. Det är klart att det är mörkt, grått och kallt här på vintern, och i L.A. är det alltid vackert väder. Men man uppskattar ju inte det man har lika mycket som det man inte har!
– Jag saknar vardagen i Sverige, att få umgås med mina närmaste och äldsta vänner. Och jag saknar väldigt mycket att gå, jag älskar att promenera! I LA sitter man i bil hela tiden. Klart man kan hitta små smultronställen, Venice till exempel är ju jättefint. Och att vandra i bergen är härligt.
– Men just det här att man promenerar, och så blir man trött och så stannar man till och tar en liten fika, det är så svenskt och det är det jag saknar mest av allt!
På frågan om hon kan tänka sig att flytta tillbaka till hemlandet ler Izabella stort.
– Jag skulle absolut kunna tänka mig att flytta tillbaka! Men mina barn skulle ha väldigt svårt att acceptera det eftersom de är så amerikaniserade… särskilt min son som är född och har sin pappa där. Min dotter föddes däremot i Sverige, så hon har mycket mer längtan efter mjölk och pannkakor och sådana saker!
Men förutom funderingarna på bostadsort tycker Izabella att hon är på en väldigt bra plats i livet just nu. Hon är aktuell i rollen som Viveca Eldh i TV3:s nya serie Hidden-förstfödd. Arbetet med serien beskriver hon som nästan terapeutiskt:
– Den här karaktären kändes så självklar för mig. Det är en mycket komplex kvinna, hon är så otroligt stark men också väldigt skör, alltid på gränsen till någon form av mentalt sammanbrott.
– Att göra rollen var som terapi, som en helande kraft. Jag var själv mitt inne i någon form av medelålderskris när vi spelade in. Jag tror många av oss går igenom en sådan kris när man är mellan 40 och 50 år. Vad ska hända nu, vad är syftet med mitt liv? Vad vill jag åstadkomma? Varför mår jag dåligt och när har jag mått bra?
– Den här rollen kom i ett skede då allt handlade om detta, och om att aldrig ge upp och att allt kommer bli okej!
Izabella om krisen: Hitta ett lugn
Några år tidigare hade Izabella skilt sig från sin sons pappa, och efter skilsmässan fanns många existentiella frågetecken.
– Jag tror det är vanligt att man skiljer sig just i den här åldern. Barnen börjar bli äldre och man kan resa och hitta på egna saker. Då går människor olika vägar därför att man börjar fundera ”är det här vad jag vill?”
Izabella berättar att när hon mår dåligt isolerar hon sig gärna, det får henne att känna sig starkare.
– Men egentligen är det ju tvärtom, det är så mycket bättre att prata med andra när man mår dåligt. Jag tror att folk som lider av psykisk ohälsa och som inte pratar om det har svårare att ta sig igenom.
Hur tog du dig igenom din egen kris?
– Det är väldigt viktigt för mig att hitta ett lugn. När jag blir överstimulerad och har för många saker som händer runt omkring mig känner jag att jag förlorar kontrollen över situationen. Då är det viktigt att våga säga ifrån och prioritera.
Men den här gången fick Izabella också god draghjälp av arbetet med att gestalta sin rollfigur, och hon kan inte nog lovorda inspelningen av serien:
– Det var verkligen fantastiskt fint! Jag fick tillfälle att bearbeta min egen livssituation, och jag kunde ta del av den här styrkan som min karaktär besitter. Jag blev så otroligt uppfylld av det, jag kände mig stark och hoppfull. Och så har jag ju haft förmånen att träffa en helt fantastisk människa!
Foto: TT