Kända skådespelaren drabbades av obehagliga sjukdomen: ”Låg nedsövd i flera veckor”
Vi såg honom senast som Skalle-Per i nytappningen av "Ronja Rövardotter". Nu är Johan Ulveson, 70, aktuell med "Liv och död Strömquist" på Dramaten.
Johan Ulveson tillbaka på Dramaten
Att återgå till teaterscenen är en bitterljuv känsla.
– Jag tycker det är fysiskt jobbigare och ganska tufft att kväll efter kväll stå på scen. Tv känns lyxigare och är lättare att orka med. Samtidigt är scenteatern mitt grundjobb, mitt ”hemma”. Det andra ser jag mer som små utflykter, berättar Ulveson i en intervju med Hemmets Journal.
Även om skådespelaryrket varit det enda som Johan sysslat med i livet, var det inte alltid en självklarhet. Trots att han anser sig själv ha varit lite av en "klassens clown" som liten, är han egentligen ganska blyg.
– Min blyghet har alltid funnits i min personlighet, men jag har väl lyckats klara mig genom att hela tiden fåna mig och göra mig till. Som en roll jag gått in i. Jag vet faktiskt inte varför min blyghet har blivit värre och det kan tyckas märkligt med tanke på att jag i mitt yrke ständigt träffar nya människor. Det är som en ständigt pågående KBT-övning, säger Johan och skrattar.
Johan Ulveson om rädslorna
Till Hemmets Journal berättar han om rädslorna i livet, som främst handlar om ovissheten i att inte känna sig trygg.
– Jag är ofta lite rädd för saker. Det kan vara för allt möjligt och för mig är det inte självklart att känna mig trygg. Det är inte så att jag har ängslighet som ett särskilt utmärkande drag, men jag är inte främmande för att vara rädd för saker. Samtidigt är jag ju väldigt lugn. Människan är ju komplex på det sättet.
VIDEOS FRÅN svenskdam
Johan Ulveson om otäcka sjukdomen
Dock menar han att han inte riktigt drabbats hårt i livet av olika saker. Däremot minns han tillbaka till en tuff period, som startade med ett fästingbett.
– Det var en riktig smäll. Det började med ett fästingbett som sedan blev TBE och efter ett tag ledde det till en hjärninflammation. Jag låg nedsövd i flera veckor och det var så klart tuffast för min familj. Men jag återhämtade mig relativt fort och har insett att jag hade tur som inte har några men från det idag.