Konstnären Lena Linderholm: "Jag hittar inspiration i vardagsting"
– Kaffe är en av livets höjdpunkter, det hör till vardagsglädjen. Det är en sådan njutning.
Det är förmiddag och Lena Linderholm har precis slagit sig ner med en kopp kaffe i sekelskifteshuset i Strängnäs. Där har hon och hennes man, musikern och sångaren Gösta Linderholm, tillsammans byggt upp ett hem fullt av konst och kreativitet.
Paret har också en gård i Härjedalen, ett galleri i Vaxholm och en fastighet i franska Provence. Trots att Lena Linderholm och hennes man båda är över 70, har de fullt upp.
Och det är så Lena vill ha det. Några pensionsplaner finns inte på kartan.
– Nej, nej, nej, nej, nej. Absolut inte! Vi har så mycket kul inbokat. Jag vet inte vad jag skulle göra som pensionär heller, jag vill ju inte spela bridge. Jag och Gösta är som lyckligast när vi jobbar. Jag lägger av den dagen det är slut, inte förrän det.
ANNONS: Beställ Lena Linderholms vackra saker direkt från oss
“Inte de stora viddernas målare”
Det är de färgrika och glada tavlorna, textilierna och keramikföremålen som är kännetecknande för Lena Linderholms konstnärsskap. Motiven – oftast blommor och frukter av olika slag – återkommer ständigt i nya tappningar.
– Redan som liten tyckte jag om att måla blommor i vaser, morötter, och allt det där andra som finns nära. Jag är inte de stora viddernas målare, det absolut viktigaste för mig är vardagsmålandet, säger hon.
Inspirationen till sin konst hittar Lena inte på tjusiga museer eller dyra gallerier, utan hemma i vardagen.
– Det kan till exempel vara ett paket servetter, en vacker tändsticksask eller en tulpan. Jag kan kan gå förbi en leksaksaffär och se en liten kanin, eller så hittar jag några fint arrangerade citroner på Ica. Jag tycker om det lilla i tillvaron. Jag behöver väldigt lite för att komma i gång, och ju mer jag arbetar desto mer inspiration får jag.
ANNONS: Köp Lena Linderholms vackra dukar i vår shop
Älskar att lära sig nya saker
Lena Linderholm föddes 1947 i Stockholm. Hon växte upp i Hökarängen och på Lidingö med två kultur- och konstintresserade föräldrar. Hennes pappa var ingenjör, men målade vid sidan av. Mamman började jobba på bibliotek när barnen blivit större, och har alltid haft ett stort intresse för fotografi.
Lena säger att hon är “uppväxt med oljefärger” och att hon skulle satsa på konsten visste hon tidigt. Efter bland annat målarskola och textilutbildning hos Handarbetets vänner fortsatte hon till Konstfack och Konstindustriella. Totalt har hon tio års konststudier i bagaget.
– Jag älskar att lära mig saker, jag är besatt av det. Min mamma är likadan, hon är 93 men fortfarande väldigt nyfiken. Det vi inte kan, lär vi oss.
ANNONS: Köp Lena Linderholms fina änglakuddar här
Som 26-åring träffade hon sin blivande man Gösta på en fest. Året var 1973 och det klickade direkt. Snart hade de flyttat ihop, 1975 föddes dottern Emilia och två år senare kom sonen Hampus.
– Det har varit väldigt lyckat mellan oss två. Man har sina “ups and downs”, men för det mesta har det varit helt underbart. Vi har jobbat väldigt mycket ihop och vi har ett väldigt kreativt förhållande. Min faster, som hade suttit i ryskt fängelse, sa till mig i slutet av sitt liv att “du ska leva som om varje dag är den sista dagen, men du ska planera för evigt liv”. Det är lite av ett motto för Gösta och mig – vi försöker vara i stunden samtidigt som vi är medvetna om livets skörhet.
Fick bröstcancer
Insikten om att livet är oförutsägbart och plötsligt kan ta slut, fick Lena uppleva när hon strax före jul 2010 plötsligt hittade en knöl i bröstet. I januari fick hon diagnosen bröstcancer.
– Man går in till läkaren frisk och när man fått beskedet är man döende, känns det som. Det är ju det värsta man kan råka ut för nästan. Jag hade känt mig trött och haft huvudvärk innan, men jag var inte tillräckligt uppmärksam på signalerna. Och plötsligt hade jag en stor knöl.
Under sjukdomstiden skrev Lena Linderholm boken “Min cancer” som innehåller bilder och tankar från den svåra perioden. Till boken kommer även en CD med musik från Lenas man Gösta Linderholm, musik som ska sprida lugn när oron smyger sig på.
ANNONS: Köp ett signerat exemplar av boken i vår shop
Lena lades omedelbart in för behandling. Hon opererades, fick cellgifter och strålning.
– Jag bara grät. Jag var glad emellanåt, men det var en väldigt jobbig period fylld av ångest, värk och ännu mera ångest.
Lena hittade, som alltid, tröst i vardagens små glädjeämnen. Men det allra största stödet var Gösta.
– Han skjutsade mig överallt och fanns hela tiden vid min sida. Det är helt otroligt. Jag hade en sådan tur som hade Gösta.
Ännu viktigare att måla glada motiv
Blommorna tröttnar hon aldrig på, inte ens under den svåra sjukdomsperioden.
– När det är jobbigt och besvärligt, blir det ännu viktigare att måla glada bilder. Jag vill inte föra över min ångest på andra, alla har nog med sitt. Då vill jag hellre pigga upp dem.
Själv blir hon uppiggad av allt det hon håller kärt – familjen, hemmet, vännerna.
– Det är barnen, barnbarnen och Gösta. Och så kaffe förstås, och kanske en liten korintkaka till det. Det är de små stunderna av glädje.