Nanne Grönvall om kollapsen: ”Trodde inte att jag skulle överleva”
✔︎ Vägrade säga upp jobbet som telefonist
✔︎ Betalade högt pris: ”Otrolig smäll”
✔︎ Nya livet – gå ut med hunden ihop med maken
Efter flera tuffa år är Nanne Grönvall tillbaka på scenen igen och har under våren spelat rollen som miss Hannigan i musikalen Annie på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Men att drabbas av utmattningssyndrom har äntligen lärt Nanne att göra plats för vila.
– Det är jätteroligt att komma tillbaka till arbetsglädje och kreativitet, men allting får ske med balans, säger Nanne till Svensk Dam.
Kroppen sade ifrån
Nästa år är det 35 år sedan Nanne Grönvall inledde sin karriär som artist och sedan dess har hon jobbat hårt och varit en flitigt anlitad sångerska. För tre år sedan drabbades Nanne av en utmattningsdepression; efter många år av stress och ett mycket högt tempo orkade hennes kropp till slut inte mer:
– Jag gjorde en stor roll i musikalen Snövit och vi turnerade med den samtidigt som jag giggade OCH höll på med förlagsverksamhet utomlands.
– Jag tänkte redan ett år innan, att ”det här kommer inte att gå väl”. Men jag visste inte hur jag skulle stoppa, så till slut skötte kroppen det själv. Stängde ner totalt, säger Nanne.
När hon ser tillbaka på sin karriär förstår hon att hon kört slut på sig flera gånger om innan den stora kollapsen.
– Tittar jag tillbaka ända till 80-talet, då jag höll på med Sound of music, så fick man lära sig att smida medan järnet var varmt – för floppade en platta fick man kanske inte göra en ny. Man är ju sin egen företagare från dag ett som artist.
– Jag trodde aldrig då att jag skulle fira 35-årsjubileum som artist! Jag jobbade som telefonist vid sidan av och vägrade säga upp mig, för jag trodde bara det skulle hålla i några månader. Till slut sa de andra i bandet att jag måste säga upp mig och fokusera på musiken. Och jag minns att det var jätteläskigt, för jag trodde inte på mig själv då heller…
Nanne berättar om den svåra tiden
Nanne berättar om åren då hon och maken Peter turnerade utomlands samtidigt som sönerna Robin, Charlie och Felix var små. Om ett pussel vilken småbarnsförälder som helst kan känna igen sig i:
– Utmattning är så utbrett idag, för även de som arbetar måndag till fredag har massor av åtaganden på helgerna, med barn som ska hämtas, aktiviteter och middagar med vänner. Det är ett högt tempo!
För Nanne blev utmattningssyndromet ett högt pris att betala, men hon kan ändå känna att det kom någonting gott ur den svåra perioden:
– Jag kan känna nu att den här otroliga smällen – som jag ett tag inte trodde jag skulle överleva – det blev en ny chans. Kroppen har sagt att jag får en chans till, och då ska jag lyssna på den. Jag har aldrig känt mig så lugn och harmonisk som jag gör nu.
För ett och ett halvt år sedan började Nanne jobba i lugn takt igen, men det tog ytterligare ett tag för inspirationen och arbetsglädjen att komma tillbaka.
– Först i höstas fick jag tillbaka min inspiration till att skriva låtar. Det ledde till singeln Jättekänd, som jag släppte för ett tag sedan med Per Andersson som gäst.
– Det är den första låt jag skrivit och släppt på fem år, för jag har inte känt någon längtan efter att skriva på länge. Jag tappade den lusten…
Nanne berättar att hon jobbar mycket mindre än vad hon någonsin gjort, och att det är först nu hon börjar dra upp tempot lite mer.
– Ja, jag tackar fortfarande nej till mycket, och tar ledigt hela tiden. Tidigare har jag inte riktigt unnat mig semester, men nu är det stopp, nu måste jag ha ledigt.
– Äntligen vaknar jag utan stress i kroppen, och det kan jag inte minnas att jag någonsin gjort tidigare. Jag har alltid vaknat med andan i halsen och kollat klockan, ”vart ska jag nu”? Hinner jag skicka några mejl innan jag ska iväg?
När Nanne är ledig brukar hon vila, titta på film och gå ut med hunden tillsammans med sin man Peter. Att inte ha några måsten beskriver hon som det mest fantastiska.
– Jag jobbar nu utifrån det jag känner att jag orkar och har lust med. Nu känner jag att jag kan börja minnas saker, men fortfarande får jag emellanåt kämpa med mitt närminne.
– Min läkare sa till mig att det är som ett stort sår i hjärnan som måste få läka. Varje gång man utsätter sig för stress är det som att skrapa på sårskorpan, och så börjar det blöda igen. Det enda man kan göra är att låta det ta den tid det tar.
– Och omge sig med dem som gör att man får tillbaka styrkan!
