Nike Nylanders livsvändning efter separationen: "Livet blir bättre"

Hon är nyhetsankare för Aktuellt och programledare för Agenda i SVT. Alltid påläst, proffsig och kunnig. Enligt Nike Nylander, 54, är det världens roligaste jobb.

– Dels för att man hela tiden får lära sig nya saker, kasta sig in i och bena ut ett ämne, men också för att jag gillar direktsändningar och dess nerv. Det är roligt när inte allt går som planerat och man får improvisera lite, säger hon över telefon till Svensk Damtidning.

Nike Nylander blev sjuk i corona

Vi skulle ha hörts några veckor tidigare, men dagen före intervjun skickade Nike ett sms om att hon hade fått covid-19.

– De första dagarna var jag jättesjuk med hög feber och otroligt ont i hela kroppen. Jag tappade smak och lukt och det kändes lite som att ha en alien i sig. Men som tur blev det inte värre än så. Nu mår jag bra, men jag är fortfarande ovanligt trött och det har man ju hört att man kan vara, säger hon.

Tack och lov kan Nike jobba hemifrån de dagar hon inte har nyhetssändning. Idag är en sådan dag och hon sitter därför i vardagsrummet och läser på om den svenska skogen, som ska debatteras i Agenda.

– Det är komplicerat, säger hon och skrattar.

Nike bor i en lägenhet från 1928 i Stockholms innerstad. Hon älskar växter och blommor och bredvid datorn står en bukett med rosa tulpaner, som hon har unnat sig.

Hon gillar också att inreda. Fyndar gärna antikviteter på nätet och budade nyligen hem en 30-tals lampfot, i gult stengods. Nike omger sig bara med sådant hon älskar. Här finns orientaliska mattor, som hennes utrikeskorrespondent till mamma köpt in i Mellanöstern, en oljemålning dottern målat och grafisk konst av en dansk konstnär hon gillar.

– Mitt hem är otroligt viktigt för mig. Under corona har jag känt en stor tacksamhet över att ha ett hem jag trivs i. Jag älskar att vara hemma.

Lägenheten är 87 kvadrat. Kanske i minsta laget när båda döttrarna fortfarande bodde hemma, men lagom stor nu när det bara är hon och sonen David, 11.

– Äntligen har jag fått ett eget sovrum, säger Nike och skrattar.

Nike Nylander om separationen från Jonas

Nike och Davids pappa Jonas separerade för snart två år sedan, efter 15 år tillsammans.

– Många ser det som ett misslyckande att separera och det är klart att man har en förhoppning om att leva ihop resten av livet. Men jag tycker själv att om man har turen att få till en bra separation så kan man lära sig mycket av den, säger Nike.

– Det är ju en otrolig sorg och förlust, även om man själv vill separera, men om man vågar gå in i den känslan så kan man komma ut som en mycket lyckligare människa. Min upplevelse är att livet kan bli mycket bättre även för ens barn. Jag har fått en mycket närmare relation med dem, delvis just på grund av att jag har separerat.

Nike är själv ett skilsmässobarn och vet att det inte alltid är lätt. Hon föddes i Uppsala 1966. Vid fyra års ålder flyttade familjen till USA, strax utanför Philadelphia. Pappa Carl var arkeolog och undervisade på ett universitet där. När föräldrarna separerade några år senare, delade de upp barnen mellan sig, något Nike tror var vanligare på 70-talet.

Nike Nylanders relation till sin pappa

Nike och mamma Titti flyttade till Stockholm medan pappa och hennes fyra år yngre bror Peter blev kvar i USA. När Nike gick i mellanstadiet bodde hennes bror och pappa i Köpenhamn och hon sattes ensam på nattåget ner.

– När jag vaknade upp stod pappa där med ett danskt wienerbröd och välkomnade mig. Jag har aldrig känt mig övergiven av pappa utan alltid känt att han saknat mig.

När Nike började sjuan fick båda föräldrarna jobb i Rom. Pappa som arkeolog och mamma som utrikeskorrespondent för Sveriges Radio. För första gången på länge fick Nike bo tillsammans med sin bror igen. De har idag nära kontakt.

Nike Nylanders val – för barnen

Nike har också alltid stått sina föräldrar nära. Men självklart har hon haft perioder då hon känt sig arg över att föräldrarnas karriärer fick styra deras livsval.

– Jag skulle inte göra så, men jag känner inte att det är någon idé att vara bitter. Jag har istället gjort tvärtom och valt att bo nära papporna till mina barn. Och självklart är det viktigt att ha ett intressant jobb, men för mig har det alltid varit viktigare att prioritera mina barn.

Nike har gått i terapi för att bearbeta det hon varit med om och kan absolut skriva under på att kris är utveckling.

– Ja så kan jag verkligen känna. Jag är 54 år och upplever att livet bara blir bättre och bättre. Det hade jag inte trott för tio år sedan. Jag känner mig säkrare på mig själv, att jag duger som jag är. Och även om jag objektivt sett har fler skavanker, så känner jag mig vackrare och är mer nöjd med mig själv nu än när jag var ung. Det är härligt när man kan ge sig själv kärlek och medkänsla, för då blir det också bättre möten med andra människor, säger hon.