Runar berättar sanningen om Carola: "Jag har varit tyst i alla år"
Runar Sögaard har något att berätta. I åratal har han upplevt att berättandet om hans liv har skötts av andra. Av löpsedlar, av hårdvinklade artiklar i kvällspressen, av vänner och fiender som uttalat sig.
Nu, med självbiografin “Gud gav oss tio bud – jag har brutit nio av dem” (ute 26 oktober, på förlaget Bladh by Bladh), ska han ta kontrollen över sin egen historia. Det är det allra första han slår fast när Svensk Dam sätter sig ned med den beryktade mannen.
– Hela mitt vuxna liv har det skrivits om mig. Vissa saker har varit självförvållat, men merparten är bara rena rama påhitt. Jag har alltid omgetts av en massa rykten. Jag är kristen och har hela livet, sedan jag gjorde revolt mot frikyrkan, så har jag alltid efterlyst en större ärlighet. Den intellektuella ärligheten är som bortblåst. Nu är det halvtid i livet och jag vill lägga alla kort på bordet, säger Runar.
– Hyckleri och falskhet är något av det värsta jag vet.
Runar Sögaard släpper självbiografi
Runar Sögaard har rätt. Det har skrivits ofantligt mycket om honom, ända sedan han klev in i offentligheten genom giftermålet med Carola Häggkvist 1990.
Boken är ett sätt för Runar att göra upp räkningen. Och inte bara med andra som felat honom – utan också med sig själv.
– Jag står för mina misstag. Jag ångrar mina misstag. Jag hoppas att folk som läser boken kan känna, ”Shit, jag är inte så illa ändå”. Jag är i alla fall inte så illa som Runar, haha!
– För den vanliga läsaren tror jag att boken kommer att leda till reflektion. Det tror jag. Kring värderingar, kring att vara ärlig mot sig själv. Vi har två öron, två ögon, men bara en mun. Där finns ett signalvärde. Du ska lyssna och titta dubbelt så mycket som du babblar.
Runar vet att en hel del kommer att läsa boken för att hitta snask. Den kommer att agera löpsedelstoff, vare sig han vill det eller ej. Men själv tycker 53-åringen att hans självbiografi förtjänar att läsas på ett annat sätt.
– Det är ingen ”kiss and tell”-bok. Sådana avskyr jag. Samtidigt är det svårt att skriva en självbiografi utan att benämna personer som varit i min närhet.
– Det rev både i själen och hjärtat när jag skrev vissa delar.
Runar Sögaard om Carola Häggkvist
Båda hans exfruar, Carola och Jessica, har fått chans att läsa igenom kapitel av boken och komma med synpunkter. Ingen av dem har utnyttjat den möjligheten.
– De tycker nog inte att det är så jätteroligt att den här boken kommer, för det är saker som nämns i den som de kanske inte är så stolta över, säger Runar.
– Det har varit så mycket skriverier kring Carola och mig. ”Carola och Runar” blev ett begrepp. Hon har insinuerat saker och ting som inte varit sanna, och jag har i alla år varit tyst. Nu lägger jag fram sanningen, baserad på fakta.
Exakt vad som skrivs om Carola i boken vill Runar inte gå in på. Han föredrar att allmänheten får vänta tills de kan läsa själva. Hans ord, ofiltrerade.
“Carola har valt att snacka om Amadeus”
Men kapitlet om Carola och deras uppbrott kommer att bli en känslomässigt omskakande läsning, lovar Runar.
– För mig var skilsmässan från Carola en ruggig situation. Med min bakgrund inom frikyrkan fanns det inte i min värld att skilja sig. Amadeus var två år gammal. När man har barn missar man ju halva deras uppväxt när man skiljer sig. Halva Amadeus uppväxt såg inte jag, säger han.
Amadeus Sögaard har hunnit bli 22 år gammal. Han spelar proffsfotboll i Brommapojkarna och har, enligt Runar, ett pansarpsyke. Att föräldrarnas skilsmässa återigen kommer att dyka upp på mediernas agendor, det är han rustad för.
– Det är en reflekterande, fin kille. Han kallas för ett mentalt monster i fotbollssammanhang, för att han är så stark, säger Runar.
– Carola har valt att snacka mycket om Amadeus i intervjuer. Jag har valt att inte göra det. Han är en egen person. Ända sedan han gick i ettan har han alltid lyckas skapa respekt på egna meriter. Han var skolans stjärna, fotbollsmässigt. Många barn till kändisar har svårt att skapa egna identiteter, men så har det inte varit för Amadeus.
– Jag har alltid varit noga med att inte prata nedlåtande om hans mamma. Jag har så många exempel på den typen av saker i bekantskapskretsen. Det är under min värdighet. Därför har jag väntat i flera år innan jag skrev den här boken.
“Jag låg i fosterställning”
Tillbaka till löpsedlarna. En betydande del av boken kommer att handla om vår egen yrkeskår, journalisterna. Under vår intervju återkommer Runar flera gånger till sin trettio år gamla träta med delar av den svenska reporterskaran. Han är kristen och vill förlåta – men vissa sår går djupare än andra.
– Det finns ett kapitel som handlar om hur svenska journalister har betett sig genom åren. Hur de har ljugit ihop saker och ting. Jag berättar om en händelse där… jag är en positiv och stark person, I couldn’t care less om jag har hela Sverige emot mig. Men det var en händelse i mitten av 2000-talet som var så svår att jag inte ville gå upp ur sängen på morgonen, jag låg i fosterställning, säger Runar.
– Självklart har man blivit påverkad av den massmediala virvelvinden. Men jag har alltid försökt behålla min självbild så gott det går. Och jag tror att jag har lyckats ganska bra. Många har inte det, självinsikt är ingen folksjukdom i det här landet.
Nyligen blev han återigen nedringd av reportrarna. Då hade han precis medverkat i Bathina Philipsons podcast och “erkänt” att han sköt Carolas katt på 90-talet.
Runar Sögaard om Carolas katt
Detta ledde till ny uppmärksamhet för Runar – och en mindre hatkampanj från kattälskarna.
– Det fanns en bakgrund till varför jag sköt den. Jag och Carola borde ha tagit den till veterinären för länge sedan. Men vare sig hon eller jag tog ansvaret för kattens bästa. En dag så rann bägaren över för mig. Det är någonting jag har ångrat, säger Runar när Svensk Dam frågar om händelsen.
– Jag sköt den. Ingen smärta, inget lidande. Det var en avlivning.
– Jag har fått en massa meddelanden på mina sociala plattformar. ”Hoppas någon kommer och skjuter dig”. Det finns kattextremister där ute, som jag inte trodde fanns. Problemet med dagens människor är att de tror att en lax ser ut som fyrkantig bit i plast på Ica. De flesta har inte ens dödat en fisk.
“Jag har slickat såren”
Runar har lett och skrattat sig igenom intervjun, som trots allt har berört ganska tunga ämnen. På frågan “Är du lycklig?”, kommer svaret piskrappssnabbt.
– Väldigt.
Varför är du så lycklig?
– Det kan jag inte riktigt avslöja ännu. Men det lär sippra ut… jag är på en plats i livet som många skulle se som en comeback. Jag har slickat såren. Jag har tagit en ordentlig titt på mig själv i spegeln. Jag har försökt korrigera mina svagheter och skavanker. Bara där kommer glädjen.