Så lever Ulf Brunnberg idag – efter tiden utanför rampljuset

Efter reklamen: 5 Kändisar du inte skulle tro är lika gamla

Vad har du alltid i ditt kylskåp?

– Smör, mjölk, apelsiner, ost. The basic.

Varför just apelsin och inte banan?

– Jag är inte så förtjust i banan. Om man har honung till banan är det helt okej, men jag vet inte… jag är inte så förtjust i det bara. Jag brukar pressa två apelsiner varje morgon. Har fått för mig att det är bra med c-vitamin, även om apelsinerna säkert är besprutade. Sen blir man ju sjuk lik förbannat, men man måste tro på att något hjälper.

Hur mår du nu?

– Ja, nu mår jag bra, tycker jag.

Är det apelsinernas förtjänst?

– Nä, och jag äter inte bara apelsiner. Jag äter det jag är sugen på: kött, fisk, potatis – whatever.

Hur är du som bilförare?

– Bra! Jag har god framförhållning, erfarenhet och förnuft.

Jag intervjuade dig en gång i tiden när din bil hade börjat brinna.

– Ja, just det! Ute på Lidingö. Ja, men det var inte mitt fel. Haha, jag tände inte eld på bilen. Det var däremot en redig brasa. Sen gick det där klippet ut på Youtube. Var jag än hamnar så står alltid någon med mobil och filmar. Därför vägrar jag Instagram, X och Facebook. Jag säger som Greta Garbo: ”Leave me alone”. Fast nu pratar jag ju med dig...

Vilket telefonsamtal förändrade ditt liv?

– Alla samtal förändrar ens liv, men ett samtal med min mentor, Edvin Adolphson, förändrade stora delar av mitt liv. Jag fick stora förmånen att göra sonen i Markurells i Wadköping. Det var stort. Edvin, som spelade pappan, var ju Skandinaviens största professionella namn då, och var nog det redan innan. När till och med ens föräldrar helgonförklarar honom betyder det en del.

Har du träffat någon i kungafamiljen?

– Ja det har jag gjort.

Vilka då?

– Det är oväsentligt. Jag är inte rojalist och lägger inte det på minnet. Jag har träffat dem som alla andra människor.

Har du fått någon medalj?

– Haha nej och det lär jag inte få heller. Verkligen inget jag eftersträvar och kungahuset tycker jag är en jävligt dålig oförrätt alltihop: det är inte tidsenligt, musealt och jag förstår inte hur de står ut, att de inte abdikerar. Vad är det för människovärde i att inte kunna röra sig fritt. Nä, lite brist på självkritik tycker jag nog att kungahuset har.

Har du pratat med någon i kungafamiljen?

– Jag har aldrig suttit i samtal med någon av dem, det har jag inte gjort.

Vad har du för dold talang?

– Motosport.

Det delar du med prins Carl Philip.

– Ja, det kanske jag gör och jag var nog minst lika bra när jag höll på. Det var en jävla massa år sen nu. Sen har jag kört mycket båttävlingar också. Det är ett intresse hos mig. Lite utmaningar varje gång. Speedway, off shore-tävlingar på sjön och motorsport gillar jag.

Du gillar när det går fort?

– Det ska vara lite farligt. Man är på håret ibland.

Vad dricker du helst till maten?

– Mjölk eller vatten.

Aldrig alkohol?

– Nej jag gillar inte alkohol. Alkohol dricker jag bara för att komma åt ruset, annars tycker jag det är vedervärdigt. Det smakar inte gott. Jag kan dricka en öl eller två i sällskap. Whisky… det är ju rena giftet. Bara ruset jag är ute efter.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Då är jag hemma och allra helst i sällskap av min dotter. Gör jag inte det så softar jag hemma ändå, jag älskar att vara hemma och göra ingenting.

Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?

– Ingen.

Kanske du själv?

– Jag är inte intresserad av mig själv. Det är ett fenomen i den här branschen, jag märker ju det: titta på mig, bekräfta mig. Det där har aldrig varit min ambition.

Bekräftelsebehovet är mycket starkare nu än förr?

– Men snälla nån. Överallt är det titta på mig, lyssna på mig och folk har ju för fan svårt att formulera sig. Det är ”liksom, liksom, liksom” och ”typ” hela tiden. Verbaliteten är ju under all kritik i dag. Det ser man på nyheterna. Så jävla flummigt. Inte alls road av det.

Vad var ditt första sommarjobb?

– På min fars företag. Det var en industri. Han hade ett företag som utvecklade verktyg. Han var ingenjör. På verkstadsgolvet fanns massa att göra: sopa metallspån, tvätta maskiner och jag fick lära mig att göra lite av varje. Jag fick jobba ihop till det jag ville ha själv och fick aldrig några pengar gratis.

Vad är ditt bästa barndomsminne?

– Somrarna på ett ställe som heter Hummelmora, ute på Ljusterö i Stockholms skärgård. Där växte jag upp på somrarna och tillbringade tiden från skolavslutning till skolstart. Det var underbart. Mamma var ju hemma, om du förstår vad jag menar, och pappa kom ut på helgerna. Det var så det funkade. I övrigt var jag där hela sommaren och hade nära till bondgård med djur och kunde hoppa i hö.

Har du något favoritdjur?

– Jag gillar alla djur. Sen ligger ju hundar och katter nära människan. Jag gillar barn okcås, men vuxna har jag jävligt svårt för. Vuxna har en massa baktankar, rävar bakom öronen, konfrontationer, konflikter och åsikter hit och dit. Barn och djur älskar en för den man är. Jag har haft tre hundar och är jättesugen på att skaffa en igen.

Vad skulle det bli för hund i så fall?

– En cairnterrier. De liknar en skotte. De hårar inte, har jävligt bra temperament och jag vill i så fall ha en hane så man slipper löpningen. När min dotter var två och ett halvt så blev Mattis, som hunden hette, svartsjuk och bet henne i ansiktet. Då fick vi avliva honom och sen dess har jag inte haft någon.

Vilket är ditt mest minnesvärda ögonblick i livet?

– Som alla andra säger: när min dotter föddes. Hon var önskad och är helt fantastisk. Men så tycker alla föräldrar. Eller inte alla, men är man normalt funtad så gör man ju det.

Vilket är ditt mest smärtsamma minne?

– Det är väl när man får någon diagnos som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Jag har haft en stroke och har lite småkrämpor. Nu har jag många bekanta som får cancer och det har nästan varit som en epidemi de senaste åren. Det är jag väldigt ledsen för. Det är bra vänner, nära vänner och yngre människor.

– Jag känner mig så hjälplös, för jag vet inte vad jag ska göra för att tackla deras tillkortakommanden med ovissheten när de ska dö, hur fort det ska gå. Det är svårt att prata med en vän som har cancer, särskilt när man ser att det går på ett halvår eller ett år ibland. För jävligt. Jävla sjukdom.

Om du skulle byta yrke, vilket skulle du välja då?

– Veterinär. Det var vad jag ville bli från första början. Mina föräldrar ville att jag skulle bli maskiningenjör, så det var någon slags trots att bli mer intresserad av humaniora. Det tog över och så fick jag stå och sprattla på scen resten av mitt vuxna liv. Det skulle jag inte ens önska min värsta ovän. Så mycket intriger i den här branschen.

Vilken låt kör du om det vankas karaoke?

– Vilken roll?

Vilken låt. Du kan få välja roll också.

– Lovely Day med Bill Withers.

Brukar du sjunga karaoke?

– Karaoke!? Nej aldrig i livet. Egentligen är det en fråga som är helt tagen ur luften. Jag har aldrig sjungit karaoke.

Vad gör du annars i livet?

– Jag har väldigt stort umgänge, men jag går inte bort så mycket längre. Jag är rökare och du får inte röka hemma hos folk. Då blir det ofta att man äter en lunch och sen när lunchen är över går jag ut och röker, eller går hem och röker.

Det är mycket pengar?

– Ja, 75 kronor för ett paket.

Hur mycket röker du?

– Ett paket om dagen. Ibland ett och ett halvt.

Det är rätt mycket.

– Ja, å andra sidan har jag inga andra laster. Jag dricker inte sprit, jag använder inte några droger. Det är den lasten jag har.

Du har aldrig tänkt på att sluta?

– Nej. Det är klart man tänker att man är en idiot som fortsätter, för förr eller senare straffar det sig men jag har aldrig tänkt på att sluta.

Hur firar du påsk i år?

– Vi får se vad min dotter planerar, om hon och hennes fästman planerar att komma förbi.

– Julaftnar, nyårsaftnar, valborgsmässoaftnar – det är amatörer som håller på med det. Då brukar jag göra absolut ingenting. Jag gör det i stället på vilken vardag som helst, det är betydligt roligare att improvisera.

Ditt bästa påskminne?

– Nej, jag har inte något. Om jag fick gulla med lite kycklingar vore det ju fint, men det har jag inte gjort. Jag tycker det är gulligt med djur. De där små kycklingarna är ju så jävla gulliga.

Ditt sämsta påskminne?

– Sämsta påskminne? Jag har inget! Det enda problemet är att det är påsk. Den betyder ingenting för mig. Det är inte så att jag äter en massa ägg eller vräker i mig något speciellt.

Foto: TT