Smyckesdesignern Amanda Weibull Laurell: "Prinsessan Sofia har lånat mina smycken"

Den dyraste stenen hon hållit i var en trettio karats diamant värd 20 miljoner kronor. Men hon var inte särskilt imponerad eftersom det är svårt att göra något av en flera centimeter stor sten. För juveleraren Amanda Weibull Laurell står det kreativa i centrum och skapar enbart personliga smycket direkt mot kund. Hon har ingen affär men flera showrrooms, hanterar juveler för miljonbelopp och träffar alltid sina kunder på tu man hand. Hon går lite mot strömmen och vill kunna handplocka stenar för att skräddarsy smycken eller designa om gamla smycken till sina kunder.

Men det var långt ifrån självklart att Amanda skulle ägna sig åt detta, även om intresset fanns tidigt.

– Jag cyklade omkring på min trehjuling med mammas vigselringar på flaket ihop med andra skatter som kottar och gamla glasspinnar. Jag hade öga för det där gyllene redan då tydligen.

Men då det intresset delas av många andra barn var det ingen som trodde att det skulle styra hennes yrkesval. Särskilt inte när läkaryrket är så utbrett och förväntat i familjen. Det förväntades mer eller mindre att även Amanda blev läkare då nästan alla hennes fem syskon sysslar med medicin i dag.

Amandas mamma och pappa likaså, samt alla pappas sex syskon.

– Det var liksom inget att diskutera. Det stod åtminstone mellan medicin och juridik, i all ifall något akademiskt. Så jag gick mot strömmen bara genom att välja juridikkurser.

Nyfikenheten drev henne till att parallellt med studierna jobba extra i en guldsmedsaffär. Det var lite som att hitta hem.

Läs mer: Carl Philips och Sofias härliga familjesemester på Franska rivieran

– Jag kände direkt att det här var min värld. Men det är en väldigt hierarkisk värld och man får jobba sig uppåt i en strikt ordning. Jag ville ju se dyrgriparna i de finaste askarna och erbjöd mig att putsa allt i silver för att kunna få en glimt av dem. I två dagar putsade jag mig igenom lagret så att jag kunde plocka fram de dyra askarna med juveler.

När guldsmedsaffären skulle på en utländsk ädelstensmässa fick hon följa med. Det var då hon bestämde sig – hon ville jobba med ädelstenar.

– Jag tyckte att det var sjukt tråkigt med juridiken. Jag klarade ju tentorna och så men det var så okreativt och oinspirerande för mig att jag hoppade av. Det kändes som att läsa en telefonkatalog.

Detta vågade jag inte berätta för mina föräldrar förrän först två år senare, jag kände att jag inte orkade ta diskussionen då. Mamma har ju vant sig men pappa tänker på det ännu och hoppas på att jag ”ska mogna sen”.

Hon skrattar lite. För hon vet att det inte kommer att hända. Sedan dess har hon arbetat sig uppåt.

Hon vände sig till en fin juvelerasmedja i Köpenhamn, sökte jobb där på vinst och förlust och blev ansvarig för deras Finest Jewelery-avdelning. Samtidigt läste hon parallellt till gemolog, ädelstensexpert. Allt var bra, men en dag blev hon headhuntad över disken av en man som precis skulle öppna sina första butiker. Där fick hon ansvara produktion, inköp och kreativitet och blev snabbt deras högra hand.

För ett och ett halvt år sedan tog hon steget ut i det okända och öppnade eget ihop med sin man Niclas. De startade firman LWL Jewelery ihop, där hon jobbar med det kreativt skapande och försäljning medan maken jobbar med ekonomin och leverantörer parallellt med sitt vanliga jobb. Ungefär samtidigt blev de föräldrar och försöker nu kombinera gemensam firma med småbarnsliv och blöjbyten med jobbresor.

För hon reser mycket. Och det är på jobbresor och ädelstensmässor i andra länder som det blir tydligt att hon arbetar i en manlig värld, ofta full av fördomar. Där kommer Amanda, 185 centimeter lång, blond, svenska som ska förhandla om ädelstenar – det är en utmaning i Mellanöstern.

– Det finns män som inte vill sälja till mig för att jag är kvinna. Det finns andra som inte vill sälja till mig för att jag är av europeisk härkomst. Andra män tycker att en kund är en kund. Men jag lägger inte energi på det, jag vet ju att jag ändå vinner till slut.

Hon älskar det unika i det och gör skräddarsydda smycken precis efter hur kunden vill ha det. Det kan vara ett helt nytt smycke eller mammas gamla armband eller morfars vigselring som arbetas om.

– Folk kommer med bismarkslänkar och gamla vigselringar eller lösa stenar som de köpte på en resa i Brasilien för 20 år sedan. De vill göra nytt av det gamla. Det kan till och med vara en vigselring som vi gör till halsband efter en skilsmässa. Istället för att inte ha någonting kvar kan det bil ett smycke in i det nya livet, men som är vackert färgat av det gamla.

Hon smälter ner och gör ny design så att smyckets historia och material finns kvar men blir något nytt för person som bär det. Amanda utmanas av det kreativa och tycker om att använda gamla smycken som man sedan kan beundra i ny form.

– Det känns underbart att få fokusera på unika smycken och inte syssla med massproduktion, säger hon.

Även prinsessan Sofia har lånat smycken av Amanda, och hon tycker att det är jättebra när kungahuset använder svenska designers kläder och smycken.

– De är ju representanter för svensk verksamhet och jag har full koll på alla deras stenar men tycker att de borde användas ännu mer. De har ju en fantastisk samling men använder inte sina smycken så mycket som de skulle kunna.

Läs mer: Då jobbar mammalediga Sofia igen!

Amandas vanligaste kunder är annars medelålderskvinnor och yngre män på friarstråt.

– Killarna kan ringa med en veckas varsel och säga; ”vi ska på resa om en vecka och jag vill överraska min tjej med att fria. Kan du göra en ring till dess?” Då normal arbetstid per smycke egentligen är fyra veckor får man slå knut på sig själv och försöka hinna med.

Och det här är hennes svaga punkt. Att hon så gärna vill hjälpa folk.

– Ofta är jag alldeles för snäll. Jag lever mig in så i stunden med folk. De vill ju så gärna gifta sig och jag vill ju gärna hjälpa till. Då är det lätt att slira på priset och så uteblir vinsten. Men det betalar inte mat och hyra att gå ner i pris bara för att vara snäll, jag jobbar på att hitta ett mellanting.

Bäst med jobbet tycker hon att det personliga mötet med kunden är. Och att få jobba med färgade stenar. Hon inspireras av naturen som ju är full av färg och har en bok där hon skriver ner idéer i, och en mobilmapp där hon samlar bilder. Själv bär hon långa halsband med turkosa stenar och vackert färgade ringar.

– Stockholmarna vill ha samma saker, de vill ha ”stockholmssolitären” – en ring med slät skena, sex klor och vit diamant. I Skåne och Göteborg vill folk mycket oftare ha färg.

Hennes specialitet är att förändra smycken och att man ska kunna variera sitt smycke. Örhängen som är förlängningsbara, ringar som är gjorda för varann, hängsmycken man kan byta ut, halssmycken man kan bygga på efter tillfällen och humör. Även om hon inte jämför sig med Bulgari och Cartier berättar hon att alla ju köper alla ifrån samma ställe, men hon tar en tredjedel av priset.

– Det finns en stor glädje i att få vara kreativ, det är väldigt stimulerande att få utlopp för det. Men det är tufft att driva firma, det finns alltid folk som inte betalar i tid och jag är ju också en trött småbarnsmamma.

Läs mer: Test: vem av Victoria, Madeleine och Sofia är du?

Dottern Saga är nu två år och har fattat att det kan det sitta fina saker på fingrar.

– När någon kommer hem till oss kollar hon direkt på allas händer och säger ”wow!”.

Amanda visar armbandet hon gjorde till Saga som nyfödd – ett armband i vitt guld med hennes namn i diamanter, en länk som når runt en nyfödds lilla arm, kanske tre fingrar lång.

– Den vill jag ju spara för alltid. Men jag har tröttnat på våra förlovningsringar, säger och sträcker fram ett gnistrande hand med ringar som bländar den mest ointresserade. Jag skulle vilja smälta om dem och göra en tre-stensring istället, eller något mindre vanligt.

Ibland blir folk så förtjusta i mina privata smycken att jag säljer dem. Men inte vigselringarna. De är det absolut viktigaste smyckena för mig, skrattar hon.

Läs mer: Sofia då och nu – se bilderna från hennes stora förvandling

Foto: Lisa Höök och Patrik C Österberg