Nina Lizell blev superstjärna i Tyskland – så gick det sen
Av: Karin Ekhammar Foto: Per Arvidsson
Vinjett: Minns du schlagerdrottningarna? Så gick det sen för våra svenska stjärnor.
Läs mer: Filmklipp! 7 kungliga tal vi aldrig glömmer
Det är svårt att föreställa sig att ungdomliga sångerskan Nina Lizell 50-årsjubilerade under förra året. Men i maj 1967 startade hon sin Tysklandskarriär. Då var hon drömflickan med sitt midjelånga blonda hår, vackra ögon och nätta figur, och inte har hon förändrat sig så mycket utseendemässigt.
Inte sångmässigt heller. När vi besöker henne i radhuset i Täby har hon nyss kommit tillbaka efter en av sina täta jobbresor till Tyskland. Denna gång för två tv-inspelningar och två utsålda konserter i Berlin. En ny cd ligger också ute i Tyskland med en nyskriven låt, “Dankeschön”, som fått ge cd:n sitt namn.
– Jag tackar alla min fans för de gångna åren, men jag säger också “Auf Wiedersehn”, för jag fortsätter ju att sjunga, säger Nina.
På cd:n sjunger hon alla sina tyska hits men även en favoritlåt på svenska, Ted och Kenneth Gärdestads “För kärlekens skull.” I Sverige sjunger Nina ofta visor, inte minst Evert Taube, Ferlin och Fröding, men i Tyskland är det förstås alla hennes tyska schlagerhits som man vill höra. Hon fick en ny skjuts i karriären då producenten Jürgen Westphal skrev en hit till henne 1995, “Piri Piri”.
I Sverige blev Nina en av våra populäraste schlagersångerskor efter duetten med Claes-Göran Hederström i “Flickan i fönstret mitt emot” 1967, som blev etta på Svensktoppen. Men det var i Tyskland som karriären startade.
– Efter studentexamen i Stockholm lät min pappa Lennart mig plugga tyska i Wiesbaden, för jag ville så gärna bli flygvärdinna. Men mina studiekamrater hade hört mig sjunga och anmälde mig till en talangtävling. Jag kom på tredje plats i den stora finalen i Berlin och blev erbjuden skivkontrakt. Då hade jag blivit antagen till flygvärdinneutbildningen hos Lufthansa, men jag valde sången, vilket jag aldrig ångrat.
Nina bodde först i Berlin i två år men flyttade sedan till München, där hon bodde i tolv år. Hon hade träffat den isländske pianisten och arrangören Thor Baldursson i Sverige under en turné. De gifte sig i München. Där föddes också de båda barnen Christian, 41, och Carina, 38. Medan barnen var små flyttade familjen till USA.
– Min dåvarande man fick arbete i USA men jag ville egentligen inte flytta. Jag fick ge upp min karriär, men det var viktigt för mig att hålla ihop familjen. Carina var bara åtta månader när vi flyttade. Jag gjorde några shower i USA, men någon måste ju vara hemma med barnen, och det blev naturligtvis jag.
Läs mer: Caroline Bielke bjuder på färsk fisk och vilt över Stockholms takåsar
De bodde i en flott åttarumsvilla på Long Island, där Nina trivdes bra, men äktenskapet fungerade inte så väl. Nina tog med sig barnen på sommarsemester till Sverige. Så småningom skilde hon sig.
– I dag är min exman och jag goda vänner. Vi tyckte ju ändå om varandra, och våra barn är verkligen kärleksbarn. Jag är jättestolt över dem och mina barnbarn. Jag är stolt farmor till Albert, 11, Calle, 9, och Ida, 5, och lika stolt mormor till Livia, 10, och Victor, 6. Familjen är mig väldigt kär, och jag ser till att träffa dem en gång i veckan. Annars får jag abstinens!
Nina är en sprudlande och positiv person och hon slutar aldrig att utveckla sig själv som artist och som person. Trots framgångarna har hon också haft sina tuffa år. Att komma ensam tillbaka till Sverige med två småbarn och en avbruten karriär var inte så lätt, särskilt som hon då var familjeförsörjare.
Det var faktiskt Kent Finell som den gången lät henne vara hemlig gäst i en folkparksshow och därigenom få en ny fot in i artistbranschen. Samtidigt utbildade hon sig till journalist och arbetade heltid som programledare på bland annat närradiostationen Radio Norrort. Ninas fina radioröst upptäcktes också av Telia, som hon jobbade för i tio år.
– Det är min röst som man hör om man har Teliaabonnemang. “Välkommen till Telia, du har tre nya samtal”, det är jag som säger det. Min son, som har Telia, hör min röst varje dag, skrattar Nina.
Det var kanske Ninas image som den blonda, svenska drömflickan som fick artisten Lee Hazelwood att välja henne som sin motspelerska i filmen “A cow-boy in Sweden”. Det var dock Ninas idé att de skulle göra en nyinspelning av “Vem kan segla förutom vind”, som gick upp på Svensktoppens förstaplats och resulterade i en guldskiva. Och visst var det något mellan det vackra drömparet.
– Lee var ju jättecharmig och det var lätt att bli förälskad i honom, så visst hade vi en liten love story, men med tiden ebbade den ut. Jag hade ju mina jobb i Tyskland och Lee åkte tillbaka till USA.
Läs mer: Se kungafamiljens fina retrobilder från Island
Ninas karriär i Tyskland har egentligen pågått hela tiden, men vissa minnen slår förstås de andra.
– Jag fick vara med om färg-tv-premiären som sändes från Västberlin 1967 tillsammans med en massa världsartister som Mahalia Jackson och Cliff Richard. Cliff och jag hade logerna bredvid varandra. Det var fantastiskt att träffa en så stor artist som alltid varit en idol för mig.
Nina har alltid arbetat hårt för att ge sin publik det bästa, och hon är den som alltid stannar kvar och skriver autografer. Hon är stolt över att hon fort farande har en tysk fanclub och en tysk manager. Hon reste regelbundet till Tyskland för att spela in nya tv-shower och ge konserter i samband med 50-årsjubileet under 2017. Hon är också mycket populär i Nederländerna, där även många ur den yngre generationen kan hennes låtar utantill.
I sitt trivsamma radhus i Täby har Nina bott i 14 år. Hennes livskamrat, bichon friséen Tessie, gick efter 14 år bort förra året. Hunden är begravd på tomten under en väderkvarn. På den stora tomten finns också en lekstuga, som barnbarnen älskar.
– När barn och barnbarn kommer hit, grillar vi gärna. Men mina barns största favorit är en rätt som jag lagat sedan de var små, fläskfilé i ugn med bananer, curry och grädde. Den gillar de fortfarande.
Själv åt Nina gärna knödel, en slags kroppkakor, när hon bodde i München, och hon gillade att smaka på det tyska ölet. München känns än i dag som hennes andra hemstad, men hon åker också gärna till Leipzig, där hon har goda vänner. Men hon har egentligen haft hela världen som arbetsfält och har turnerat i många länder. Särskilt kul tyckte hon att det var att få representera Tyskland i sångtävlingar i Venezuela.
– Portugal är nästan det enda land som jag inte varit i, så jag drömmer om att resa dit och titta på konst. Och så har jag en annan dröm, att få medverka i Allsång på Skansen!
Här kan du se Nina Lizell sjunga i tysk tv år 1967: