Ulla Skoogs sorg – därför lider hon: "Bara blivit sämre"

Ulla Skoog är en av våra allra mest folkkära komedienner. Hon slog igenom som en del av Lorry-ensemblen och har skördat stora framgångar sedan dess – bland annat vann hon en Guldbagge för sin roll i Jan Troells Dom över död man.

Efter reklamen: Här hedrar kungen och drottning Silvia offren i Estoniakatastrofen

Ulla Skoogs sorg – går inte att bota

Nu är hon aktuell med pjäsen Kärleksbrev, där hon spelar mot Krister Henriksson. Men trots att Ulla är så pass erfaren och erkänd, så lider hon fortfarande av scenskräck. Det verkar inte finnas något botemedel.

– Jag trodde att det skulle bli bättre med åren. I stället har det bara blivit sämre. Lite nervös ska man vara, men jag har varit för nervös. Varför ställer jag mig på scenen när jag får så ont i magen innan? har jag frågat mig. Ångesten är vrålstor, men tillfredsställelsen över att ha gjort det, och faktiskt kanske till och med lyckats göra det bra, är ännu lite större. Det är nog anledningen till att jag fortfarande utsätter mig för det här, säger Ulla till Ica-kuriren.

Ulla Skoog: "Har inte hjälpt så mycket"

Framgångarna har inte satt stopp för nervositeten.

– Jo, det är klart att det har hjälpt, men inte så mycket som jag skulle önska. Det finns alltid någonting där inom mig som är lite skörare än vad jag vill att det ska vara. Det bästa är att när jag gör en rolltolkning har jag inte alls de här problemen. Scenångesten brukar bara hålla i sig tills jag har sagt det första ordet, sedan är man i gång. När man står på scenen i en roll är man tidlös och odödlig. Det är nog därför det är så ljuvligt, säger Ulla.

Ulla har hunnit bli 73 år gammal. Men hon har än så länge inga planer på att dra sig tillbaka – även om hon anar en horisont där framme.

– Jag tänker att så länge jag har lusten kvar så håller jag på. Efter ”Kärleksbrev” ska jag göra en scengrej till. Sedan ska jag försöka hålla mig till film och tv som är mycket enklare för att man kan jobba på dagtid och också slipper scennerverna. Men ibland tänker jag att jag måste sluta skjuta upp den där långresan till England som jag hela tiden planerar att jag ska göra efter nästa produktion. En dag finns det ju inget ”efter” längre, säger hon.