Christina Schollin avslöjar hemliga skönhetsoperationen – ärliga orden: ”Inte bra”
Över en natt förändrades livet för skådespelerskan och tv-profilen Christina Schollin.
Christina Schollin om livet efter Hans Wahlgren
Hennes make, Hans Wahlgren, somnade in i ”det stora röda huset” på Lagnö, tätt omringad av den närmsta familjen. Omställningen efter hans död blev snabbt ett faktum för Christina.
– Vi valde varandra när vi var 19 år. Nu försöker jag lära mig att leva ett nytt liv. Ensam, säger hon i en intervju med DN.
På senare tid har Christian återgått till teaterscenerna. Det var ett beslut hon tog tillsammans med Hans innan hans död. Att plugga in manus har hjälpt henne i vardagen, men det största stödet har kommit från familjen.
VIDEOS FRÅN svenskdam
”Räckte inte till”
För det finns ju ingen tvekan på att familjen Wahlgren-Ingrosso har en enorm kärlek till varandra. Och det mesta är tack vare Christina och Hans.
– Jag hade satt upp ett mål för mig själv när jag blev förälder. Jag ville vara världens bästa mamma till världens bästa barn. Det var min föresats. Men det sprack ju på nolltid. Man räckte inte till.
Idag har Christina flyttat in i ett tre år gammalt hus på tomten på Lagnö, en så kallad undeantagsstuga. Hans var däremot skeptisk till bygget.
– Hans ville inte att vi skulle bygga det här, det var ett kompakt motstånd från honom. Han sade hela tiden att han vägrade sätta sin fot i det där förbannade huset jag byggt. Han tyckte att det var onödigt. Han var otroligt envis.
Christina Schollin avslöjar skönhetsingreppet
Det stora röda huset har Christina lämnat åt familjen. Och dagarna spenderas i litteratur och med tio längder i poolen. Det sistnämnda gör hon för kroppens skull, säger hon till DN.
Några ingrepp för att föryngra sig skulle hon däremot inte ge sig på. Däremot lade hon sig under kniven i 50-årsåldern.
– Nej, det har jag inte! Det är många som tror det. Men jag har varit väldigt mån om att vårda mitt ansikte med bra preparat. En enda sak har jag gjort, det var i 50-årsåldern när jag opererade mina ögonlock, för de stängde min blick. Och det var inte bra för yrkets skull. Men jag ville ha mina skrattrynkor kvar, och aldrig att jag skulle låta någon sätta kniven i mig eller att jag skulle använda botox.